Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
Ögonkastet påminna de mycket om våra drakslingor, ehuru jag
hittills icke sett några irländska, som varit så vackra och
smakfulla som de nordiska. Af flere skäl anse vi det likväl vara
omöjligt, att de senare äro ett lån från Irland.
Enligt de irländska annalerna visade sig nordiska
vikingaflottor vid öns kuster först omkring år 800, och några spår af
egentlig förbindelse mellan Irland och Skandinavien under de
föregående århundradena torde man icke kunna uppvisa. Men då vi
hos oss funnit så många bevis för slingomamentikens utveckling
och allmänna användande redan långt före det nionde
århundradets början, är det klart, att ursprunget till denna ornamentik i
Skandinavien icke kan vara att söka hos irerna.
Dessutom torde motivet till de irländska slingorna
ursprungligen vara foglar och icke ormar eller drakar, såsom fallet är
med de nordiska. Detta häntyder icke blott på olika källor, utan
förklarar äfven den nordiska stilens öfverlägsenhet, emedan ormar
och drakflgurer vida mera än fogelbilder egna sig till fantastiska,
långsträckta slingor. Dessutom finnas i de irländska miniatyrerna
flere motiv intimt förbundna med slingsiraterna, under det att de
mest karakteristiska af dessa motiv förblefvo fullkomligt
främmande för den nordiska konsten.
Vi sakna ännu tillfälle att utreda många vigtiga frågor
rörande de irländska slingornamenten; vi veta icke ens under
hvilket århundrade de först uppträda. Skulle de visa sig
egentligen tillhöra det 9:de eller 10:de århundradet, så är det mycket
ipöjligt, att den likhet som, åtminstone vid ett flyktigt betraktande,
onekligen finnes mellan dem och de skandinaviska, likaväl skulle
kunna bero på irländarnes bekantskap med nordboarnes arbeten,
som tvärtom.
Det är dock ingalunda vår mening att förneka eller i någon
mon förringa möjligheten af att den nordiska konsten under
vikingatiden rönt främmande inflytande. Ett sådant inflytande är
naturligt hos hvaije folk som icke helt och hållet afhåller sig från
förbindelse med den öfriga verlden; och det är ännu naturligare,
då fråga är om nordboarne med deras friska sinnen och öppna blick
för allt det märkliga de under sina vidsträckta färder fingo se.
Vi hafva endast sökt visa, att våra förfäder under hednatiden hade
en konst, hvilken icke — såsom t. ex. gotiken — omplanterades i svensk
jord först sedan hon i ett annat land hunnit sin blomstring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
