Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
ganska mänga. Landskapsföreningarna hafva uppkommit alldeles
frivilligt och ordnat sig efter hvarje orts olika behof och särskilda
önskningar. Deras stadgar innehålla följaktligen många olikartade
bestämmelser. Samma bestämmelser som den nämnda för Skånska
Fornminnesföreningen torde förefinnas inom andra
landskapsföreningars stadgar. En förening, som omfattar hela landet, kan icke
sysselsätta sig med vissa landskaps specialhistoria. Äfven funnes
det hvarjehanda ekonomiska förhållanden, som torde göra det
nödvändigt att inhemta de särskilda föreningarnas mening i frågan.
Doktor puÄÆuus fann det visserligen vara i högsta grad
nyttigt, att fornminnesföreningarna uti Svenska
Fornminnesföreningens tidskrift fått ett gemensamt organ, men ville dock hemställa,
huruvida det icke kunde vara skäl att förhållandet mellan den
stora föreningen och de mindre landskapsföreningarna ännu någon
tid finge vara oförändradt, på det att man måtte kunna se hvad
som på denna väg kan uträttas, och de särskilda
fornminnesföreningarna småningom och på ett naturligt sätt likasom växa in
i tidskriften med sina literära produkter. Tal. trodde att ett
hastigt påskyndande af lösningen genom en kommitté, sådan den här
blifvit föreslagen, icke skulle vara att önska; och trodde sig finna af
den förste talarens yttrande, att han åsyftade något mera, än en
samverkan mellan föreningarna, nemligen de särskilda
landskaps-föreningarnas underordnande under den stora centralföreningen.
Emot detta hade tal. betänkligheter. Det största intresset inom
en provins rörde nemligen just provinsens egna fornminnen. Det
vore just dessa, för hvilka man lättast och mest kunde intressera
sjelfva folket. Tal. ville för sin del icke bidraga till att,
åtminstone för närvarande, tillsätta en kommitté i det uppgifna syftet.
Lektor JSloästrand delade d:r Gumælii åsigt om att f. n.
ingenting borde göras för en förbindelse mellan centralföreningen
och landskapsföreningarna. De medel, hvarigenom fornforskningens’
vänner för närvarande kraftigast borde verka för sin uppgift, vore
dels Svenska Fornminnesföreningens tidskrift, dels de årliga mötena.
Hvad tidskriften beträffade önskade tal., att hon i såväl det ena
som andra afseendet skulle alltjemnt gå framåt. De allmänna
årsmötena utgjorde en garanti för att intresset för den svenska
fornforskningen icke skulle aftyna, utan ständigt tilltaga. Angående
de orter, hvarest dessa möten borde hållas, trodde tal., att
dertill icke borde väljas sådana, som i archæologiskt afseeude vore af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
