Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
seenden torde vara något för stränga kan ej heller nekas, och då
all annan vetenskaplig forskning år fullkomligt fri, kan det med
skäl förefalla mången besynnerligt att den antiqvariska, hvilken
dock företrädesvis är egnad att väcka och lifva fosterlandskänslan,
och derföre borde till större eller mindre mått ingå i den
allmänna svenska bildningen, ensamt skall vara så strängt
reglementerad och bunden. Men vilja vi närmare skärskåda de
förhållanden, ur hvilka denna för Sverige så egendomliga lagstiftning
uppkommit och utvecklats, skola vi lätt finna skälen hvarföre
lagen af den 29 November 1867 blifvit just sådan han nu ligger
framför oss, och hvarföre han ej kunnat blifva annorlunda.
Vi måste då erinra oss att fornforskningen i vårt land ifrån
dess första begynnelse varit, och sedan allt framgent förblifvit en
statsangelägenhet, till hvars besörjande man redan år 1613
tillsatte en riksantiqvarie och sedermera år 1666 inrättade ett
särskildt embetsverk, kongl. Antiqvitets-Kollegiet, eller efter år 1693
Antiqvitets-Archivet. När detta sednare efter nära 1 OØ-årig
tillvaro upplöstes, öfverlemnades visserligen år 1786 bestyret med
antiqviteterna till en lärd akademi: kongl. Vitterhets-, Historie- och
Antiqvitetsakademien; men statens anspråk att fortfarande utöfva
högsta tillsynen öfver den antiqvariska forskningen upphörde
derföre icke. Detta > kunna vi bland annat se deraf att en kronans
tjensteman, riksantiqvarien, från sin forna befattning såsom
An-tiqvitetsarchivets sekreterare förflyttats till och fortfarande i kraft
af sitt statsembete förblifvit sekreterare och föredragande inom
akademien. Dessa halft administrativa institutioner, som efter
hvarandra haft vården om »riksens antiqviteter" hafva alla med största
sorgfällighet och nit främjat den antiqvariska forskningen; men
naturligtvis på det sätt och inom de gränser staten sjelf bestämt
i de plakater, bref och förordningar, som från 1666 till 1867
tid efter annan utfärdats. Dessa kongl, påbud eller lagar, hafva —
ehuru med en stundom märkbar osäkerhet om sjelfva
rättsgrunden — mer och mer häfdat statens obestridda — men derföre
icke obestridliga — anspråk, och från önskningar och
uppmaningar småningom öfvergått till bestämda lagbud, men ingen enda
har ens förutsatt möjligheten af en antiqvarisk forskning utom
eller vid sidan af den vederbörligen auktoriserade. Under de år,
som lagförslaget bereddes uppstodo visserligen flera af våra
fornminnesföreningar, men deras framtid var ännu osäker, och några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
