Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
sådant kan ej undvikas, en följd af lagens efterlefnad, huru går
det då med den antiqvariskà forskningen? Jag fruktar föga bättre
än vid ett landtbruk, der man egnar så mycken omsorg åt
underhållet af gärdesgårdarne att foga tid blifver öfrig för
brukandet af den inhägnade jorden.
Att sådana följder skola uppstå, om lagen vinner full
tillämpning, derom är jag fullt öfvertygad, men den lilla erfarenhet jag
under de sist förflutna tvenne åren kunnat samla, gifver dock
icke — jag måste erkänna detta — ringaste anledning att
förordningen af den 29 Nov. 1867 skall bättre efterlefvas än dess
närmaste föregångare af den 17 April 1828. Visserligen
anbefallas i § 12 Konungens befallningshafvande, konsistorierna samt
vederbörande presterskap och kronobetjenter att i allt hvad på
dem kan ankomma tillse att hvad i förordningen är stadgadt noga
iakttages; men med all skyldig aktning för samteliga dessa
myndigheter, synes mig dock detta vara något främmande för deras
egentliga åligganden och det skulle icke förvåna mig om de i
ganska många — och kanske de flesta — fall skola anse sig
icke ega tillräckligt omfattande erfarenhet eller antiqvariska studier
för att kunna tillbörligen kontrollera forfattningens efterlefnad.
Det har äfven förefallit mig som om sjelfva akademien icke heller
hyste så synnerligt stor benägenhet att låta lagen gälla i all dess
stränghet. Uti instruktionen for Antiqvitets-intendenten, utfärdad
den 7 Maj 1861, ålades denne, att till akademien eller
riks-antiqvarien anmäla endast sådana lagöfverträdelse^ der genom åtal
någon rättelse kunde vinnas. Af de många efter lagen fullt
berättigade anledningar till åtal jag under min 5-åriga tjenstetid
funnit, har jag på grund af instruktionens föreskrift blott ansett
mig böra anmäla en enda förseelse, men denna anmälan har icke
så vidt jag kunnat erfara, föranledt någon åtgärd. Likaledes om
man också ej tillåtit, så har man dock icke med den kraft lagen
lagt i akademiens händer, sökt förhindra enskilda personer att
samla fornsaker, bland hvilka naturligtvis ett stort antal måste
finnas, som ehuru jordfynd eller hemtade ur våra kyrkor aldrig
varit i vederbörlig ordning hembjudna; och i de uppgörelser som
träffats med flera af våra fornminnesföreningar har akademien i
detta fall gjort ganska tydliga medgifvanden. Jag vill ej
bestrida att dessa koucessioner kunna vara lika nödiga som billiga
och att de lemna hedrande bevis på akademiens erkännande af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
