Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
Birger kunde imellertid ej länge finna sig i sin
underordnade ställning, utan lyckades öfvertala sin svåger, konungen af
Danmark, att ånyo med härsmakt hjelpa sig; och då hertigarne
derjemte lågo i fejd med Norge, fanns för dem ej annan utväg
än att ingå på freden i Helsingborg den 17 Juli 1310, i hvilken
de till Birger bland annat afträdde »Visinxö, Grenna, Wijsth och
Tuetha». Om konungen derefter besökt sitt återvunna öslott, är
svårt att afgöra; ^käl finnas dock att antaga så varit fallet 1311,
då han den 11 Febr. var i Jönköping, och då hans råd, riddaren
Folke Jonsson (Blå) till Fånö, befinnes hafva den 17 i samma
månad från ön daterat en ännu qvarvarande fullmakt — troligt
är att han dit anländt i konungens följe.
Eget nog besöker hertig Erik ännu en gång ön, som nu var
i konungens händer; det var nemligen på återvägen från den resa
han företagit till utlandet, som han 1312 återsåg sin
fäderneborg. Hvarför vi kunna uppgifva att så förhåller sig, är ett ännu
i behåll varande bref från »Wissinzö» den 20 Juli d. å., uti hvilket
hertigen vidimerar prosten Thorstens på Öland testamente.
Som man vet slutades oenigheten mellan de höga bröderna
på ett lika plötsligt som förfärligt sätt, i det Birger narrade dem
till sig i Nyköping 1317 och inspärrade dem i ett tom, hvarest
de i början af följande året omkommo. Denna onaturliga
gerning uppväckte en allmän förbittring och bringade hela landet i
uppror. För att få medel till värfvande af trupper mot sina
undersåtar, pantsatte han till konungen af Danmark en del af
Småland samt Visingsö, »med det på denna ö belägna slottet», samt
de enskilda egendomar konungen egde i dessa trakter (fördraget
i Helsingör den 27 Febr. 1318). Men detta bringade det
der-varande folket i harnesk, liksom öfverallt i riket, och riddaren
Carl Elineson (Sparre) på Kalmar lät sända bud omkring landet
och samlade småländingarne, samt eröfrade med deras tillhjelp,
utom flere andra orter, äfven Visingsö; konungen nödgades för
alltid lemna riket.
Ända till medlet af 1500-talet försvinner nu ön ur
historien — det dervarande slottet nämnes ingen gång mera, och som
vi längre fram skola se var det förstördt — ett giltigt skäl hvarför
konungarne ej härefter uppehöllo sig der. Och, ehuru den
kungliga familjen ännu i lång tid egde ej obetydliga egendomar qvar
på ön, kan man dock med allt skäl anse år 1318 såsom slut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
