Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
n:o 63—65, afseende det choreografiska, och* n:o 66,
angående det melodiska elementet. Tal. hade med stort nöje
afhört den redogörelse en annan talare afgifvit öfver de
undersökningar af våra fornminnen Antiqvitetsakademien företagit eller låtit
företaga i landet. Tal. kunde emellertid icke i någon mon finna
att denna berättelse hade något att göra med den fråga, som nu
diskuterades. Här vore det ej fråga om någonting annat än
hvad föreningen bör göra för landets undersökning med afseende
p& dess fornminnen. För öfrigt kunde tal. ej annat än beklaga,
att, då s& mycket af akademien i det afseendet uträttats, så föga
häraf vore i tryck tillgängligt. £n talare hade ordat om den
afvoghet som skulle råda mellan Antiqvitetsakademien å ena sidan och
föreningen & den andra. Tal. trodde att denna splitring vore
mera skenbar än verklig. Frågan gälde endast att bryta med ett
föråldradt system, att göra den s. k. officiella fornforskningen fri,
ej något annat; den afsåg ingalunda någon eller några vissa
personer. Att akademien i många afseenden gjort sig mycket
förtjent af fornforskningen kunde ej nekas, men att hon, till följd af
sin ställning som statsinstitution, vidhållit vissa föråldrade idéer,
kunde ej heller förnekas, och det vore just med dessa, med denna
slentrian som man ville bryta. Tal. anhöll att få proposition
framstäld derpå, att diskussionen i frågan måtte anses utgöra
svaret på densamma.
Lektor JL.inder förklarade, att under den tid han deltagit i
styrelsens öfverläggningar han icke kunnat hos henne förmärka
den allra minsta afvoghet mot akademien eller någon benägenhet
att, såsom en talare uttryckt sig, skjuta ifrån sig de krafter som
stå till akademiens disposition. Tal. ville för sin del bestyrka
riktigheten af hr Eichhorns uppfattning. I likhet med honom
fann tal. ej heller det allra minsta skäl till någon bitterhet mellan
de båda institutionerna, men ansåg det dock vara skäl att Svenska
Fornminnesföreningen, såvidt möjligt är, utförde sin verksamhet
sjelfständigt. Måhända vunnes derigenom till slut det bästa
resultatet. — I afseende på Antiqvitetsakademiens verksamhet kunde
för omfånget af densamma andra och bättre bevis anföras, än de
af hr Montelius uppräknade; att akademien har i sitt förvar en
mängd reseberättelser o. d., upprättade af personer, som med
offentligt understöd verkstält forskningar i olika delar af landet,
bevisade ej mycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
