Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
fort som möjligt är, borde söka göra något för bevarandet
af det som ännu återstår af ifrågavarande fornlemningar, för
hvilka man i vårt land gjort vida mindre än för bevarandet
af andra qvarlefvor från forntiden. Tal. afsåg härmed icke skydd
mot yttre åverkan af menniskohand, utan väsendtligen att
förekomma, eller åtminstone uppskjuta af andra orsaker beroende,
ytterligare förstöring. 1867 års förordning om forntida
minnesmärkens bevarande förbjuder visserligen förstörandet och
skadandet af ifrågavarande fornlemningar, men innehåller alldeles
ingenting om direkta åtgärder till deras skyddande och bevarande.
Det skulle dock vara särdeles önskligt, att något sätt knnde
utfinnas att motverka äfven den åverkan tiden på dem utöfvar.
Från Antiqvitetsakademiens och öfverintendentsembetets sida har i
det afseendet ej annat än enstaka åtgärder kunnat vidtagas; dessa
myndigheter hafva kunnat uträtta något endast då representationen
beviljat medel till skyddandet af en viss uppgifven fornlemning.
Men alla dessa bygnader böra, om möjligt, tagas under det
allmännas skydd. Sättet, hvarpå detta borde ske, är visserligen
svårt att angifva, men hvad som närmast kunde ifrågakomma,
vore väl att söka förebygga den vanligaste orsaken till dessa gamla
murars söndersprängning, nemligen en öfverhandtagande vegetation.
Der träd tillåtas växa på och i ruiner, framkalla, som bekant,
deras allt djupare och djupare nedträngande rötter förr eller
sednare nya ras. Men för att med framgång konservera dessa
fornlemningar fordras icke endast försigtighet, utan äfven penningar.
Svenska Fornminnesföreningen har ej tillräckliga medel för att
uppträda såsom konservator i förevarande hänseende. Då de
officiella myndigheterna icke företagit eller kanske icke kunnat
företaga något till skyddandet af dessa gamla minnesmärken, vore
det högeligen önskvärdt, att på annan väg några åtgärder kunde
utfinnas, hvarigenom desamma kunde bevaras eller förstörelsen
åtminstone fördröjas. Närmaste anledningen till frågan har för
öfrigt varit den storartade verksamhet i detta afseende, hvilken
såväl från statens som företrädesvis från enskildas sida i andra
länder utvecklats och utvecklas. I Frankrike t. ex. kringresa
oupphörligt konservatorer, afiönade af privata fornminnessällskap,
för att se till att landets märkligare ruiner så mycket som
möjligt skyddas mot förstörelse, och för att uppsöka och afteckna
dylika fornminnen, der detta ej redan skett. Hvilket inflytande
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
