Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
Mycket mera skulle kunnat sägas om Leckö och hvad som der
gjorts; men tal. hänvisade i det afseendet till ett arbete, hvilket
han hade under utgifvande.
Dr P^anlund anmärkte att här vore alldeles icke fråga om
att förhindra vandalismen, eller den direkta förstöringen af de
ifrågavarande fomlemningarna, utan om huru och i hvad mon
föreningen kan och bör för sin del söka bidraga till afväijande
af den åverkan tiden på samma fornlemningar utöfvar.
Hemställanden till enskilda personer medföra ej heller i vanliga fall
någon verkan, såvida ej personen i fråga är en förmögnare person,
en man med mera än vanlig bildning eller en mæcenat, som vill
för bevarandet af fornlemningarna på sin jord göra pekuniära
uppoffringar, önskligt vore dock att någonting kunde göras af
föreningen, för att åtminstone motverka ytterligare förstöring af
de på kronans mark befintliga fornlemningarna. På behofvet af
allvarsamma åtgärder för det ändamålet vore ej svårt att anföra
talande bevis. Borgholms slott t. ex., hvilket dock ej längre
än några och sextio år varit en ruin, är ett slående intyg
på statens ringa omvårdnad om de fornminnen, han har i sin
ego och fritt kan disponera öfver. Blir icke någonting gjordt för
den ruinens skyddande, så är den utan tvifvel inom några år
endast en stor stenhop. Vilja de officiella myndigheterna icke göra
någonting, så är det de enskildes rätt och pligt — och framför
allt Svenska Fornminnesföreningens — att träda i deras ställe.
Det har just varit för att få ett förslag i den riktningen
framstäldt, som denna fråga tillkommit. Hvarken 1867 års
förordning eller staten kan uträtta någonting för uppnåendet af det mål
hvarom här är fråga. Vi hafva nyss hört, att icke ens
inventarierna på ett kronan tillhörigt, i det yttre komplett slott fått
vara i fred, utan blifvit spolierade, och staten har endast i några
få fall vidtagit mått och steg för restaurerandet af fornlemningar
på dess egen mark. Vid sådant förhållande torde det vara
fullkomligt i sin ordning, att den enskilde söker att, i hvad på honom
beror, försena den totala förstöring, hvarmed våra märkligaste
fornminnen nu äro hotade.
Lektor ^Vibkrg : Efter den utveckling den föregående talaren
nyss lemnat af afsigten med denna frågas intagande i
programmet, borde jag egentligen icke hafva begärt ordet. Jag anhåller
dock att i parenthes få nämna, att jag tror att staten kunde göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
