Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
och en af de tre olika kulturperioderna sträcker sig i de olika
trakterna af Skandinavien. Hvad Danmark beträffar kan någon
gräns dem emellan dock icke uppdragas, enär fynd från alla tre
anträffats spridda öfver hela landet. I afseende på Sverige och
Norge låter det sig deremot ungefärligen bestämma huru långt
den ena eller andra periodens kultur sträckt sig, naturligtvis efter
mycket noggranna forskningar uti halföns olika trakter och
samvetsgranna undersökningar, ej blott af de fasta fornlemningarna,
utan äfven , af de öfriga. De delar af vårt land jag i detta
afseende undersökt äro Wermland och Westergötland. Det förra
af dessa landskap är det mest intressanta, derföre att man der
kan något så nära bestämma, hvar de olika äldrarnes
minnesmärken sluta. Den åsigt man i allmänhet hyser, att Wermland
före Olof Trätäljas tid varit ett obebygdt land är alldeles falsk;
de redskap af sten och brons man der anträffat vitna tvärtom,
att landskapet långt före denna tid varit bebodt. Bosättningen
gick längs med vattendragen; i dalgångarne finnas de flesta
fornlemningarna, och detta gäller i afseende på alla tre åldrame.
Från stenåldern finnas hällkistgrafvar af den för Bohuslän och
Dalsland mera egendomliga formen, aflångt fyrkantiga. Dessa
grafvar, i hvilka stensaker blifvit funna, sträcka sig genom hela
Dalsland uppåt Nordmark, så långt sjön Stora Lee räcker; men
ofvanför denna sjö hafva de ej anträffats, en omständighet, som
antyder att, om också stenålderns folk uppehållit sig på andra
sidan om nämnda sjö, deras vistelse der dock icke varit
långvarig. Går man vidare till nästa dalgång, Byelfven uppåt
så finner man, att stenperioden ej sträckt sig på andra sidan
om sjöarne Lelången och östra och Vestra Silén. Utmed
By-elfvens vattendrag har jag funnit de sista grafvarne i Glafva
socken, men ej så långt bort som på Glafsfjolens norra strand.
Närmaste dalgång är Borgvikselfvens; många grafvar hafva der
blifvit upptäckta; öster om sjön har man deremot ej funnit
en enda. Fornsaker af flinta från stenåldern finnas ganska
talrikt i de trakter, der dessa grafvar anträffats, men äro
ytterst sällsporda, der grafvarne saknas. Ju längre man kommer
bortom den linie, som bildas af de af mig nu uppräknade
vattendragen, ju mera stympade äro de fynd man här och
der kan påträffa, och desto mindre till omfånget. Har derföre
stenålderns folk utbredt sig ännu längre norr-ut, så har bosätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
