Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
Nästan alla Grafkärl, som i medlersta Sverike träffas i forngrafvar, hafva,
såsom här (sid. 4 m. fi.) uppgifves, krossade hufvudskallar och vanligen äfven
fingerbenen, alla ofta nog obrända, hårdt packade & botten, täckta ända till
kärlens bräddar med aska, mängd med ben af andra delar af kroppen, saml
små kol. Det förundrar mig att förhållandet icke är af någon anmärkt.
Det, sid. 5, nämnda fyrkantiga smycket af koppar är det enda i
Vingåker funna, som skulle kunna anses häntyda på de i socknen ännu brukliga,
för Vingåkersdrägten egendomliga bucklorna, å qvinfolkens »epänger», eller
bälten. Bland Antiqvitets-akademiens samlingar förvaras likväl flere från andra
orter, vanligen större och än prydligare.
Den i samma socken funna sidan af ett brändt Lerkärl (sid. 6),
hvilket, innan det användts till Grafkärl, i belt skick sannolikt tjenat såsom
husgeråd, föranleder mig upplysa, att åtminstone hela medlersta landets ask- eller
grafkrukor kunna, i afseende på sättet, hvarå de förfärdigats, hänföras till tre
slag: 4:o Obrända kärl, synbarligen hårdt torkade i luften. Ett sådant är af
mig funnet i Skyllinge socken, och, mer eller mindre söndriga, flerstädes. 2:o
Kärl, brända i och med sjelfva likbränningen, alltid både föga och ojämnt,
såsom endast till botten, en af sidorna, eller å bräddarna. De hafva belt råa
och otorkade förts till bålet, och utgöra ojämförligt största antalet. 3:o Före
likbränningen brända Grafkrukor. Dessas färg och fasthet antyda alltid en
jämn och stark eld. Hit räknar jag äfven de sällsynta, hela eller söndriga,
hvilka skulle kunna anses hafva ursprungligen varit gjorda till husgerådskärl.
Att, såsom det (»Nordbon under hednatiden», sid. 240) heter, »största om icke
hela antalet af de ur forngrifterna upptagna askkrukor af lera ursprungligen
hafva varit begagnade att deri tillreda eller förvara födoämnen», kan i följd
häraf jag icke medgifva.
Engelska Antiqvarier benämna ett »Spänne», sådant, som det sid. 7
beskrifna, rättare Ring-broche. Jfr t. ex. The Archæological Journal, Vol.
III, sidd. 77—78.
Det torde förtjena nämnas, att utom de här, sid. 7, nämnda större
Ringarna af järn, blott en enda dylik tillförene är funnen, och det i granskapet,
nämligen i en kulle på Svansta ägor i Kernbo socken, äfven tillsammans med
perlor. (Jfr Runa f. 4849, sid. 6.) I Svenska fornsamlingar sökas de
förgäfves, och i Danmark äro de än osedda. Jag har väl hört talas om fynd
af grafkärl med omsatta flata järnband, men kan, äfven om förhållandet äger
grund, ej föra de ifrågavarande till dylika, enär deras lägen, vidd i förhållande
till kärlet, jämte hvilket de funnos, samt knäppen och prydnader, s&dant
uppenbart motsäga. Deremot hafva de, särdeles Svansta-Ringen, hvilken äger till
knäppe både krok och ögla, så påtaglig likhet med de flerstädes förvarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
