Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
ganska svagt bränd, påtagligen blott vid likforbrätmingen, enär bottnen tagit
till sig i mängd samma slags sand, som den hvilken nu fanns unrierligga och
omgifva kärlet, samt dessutom samma botten betydligt utplattat sig, sä att
urnans nedre kant ulsvällat och trasat sig. Kärlet Ur fyra och en half tum
högt, fem och en half tum tvärtöfver ofvantill, samt fyra och en half tum
öfver bottnen. Yttre sidorna utmärka sig för sina skarpa becksvarta sot*
fläckar, men förnämligast genom ett fore kärlets bränning å samma yttre sida
ej långt från brädden med något hårdt ämne inritadt Märke, liknande ett kors,
hvars fyra ändar blifvit på tvären utdragna till skapnad af krokar. Straxt
till venster härom ses äfven ett tvärstreck med eo punkt, grundare och kanske
tillfälliga. Det korslika märket (Pl. IV, fig. 3) är fullt klart, och åtminstone
icke inristadt såsom prydnad. Kärlet innehöll, jämte vanlig fin bemnörja,
fjorton större och mindre Perlor af mörkblått glas, hvarje på olika sätt prydd
med inbrända hvita, bruna och röda streckningar i ringlar, vågor, spetsar m. m.
Dess botten täcktes af en svartbränd rund Kaka af en fjerdedels tums
tjocklek, sannolikt en liten förkolnad brödkaka. Kullens öfriga grafmörja erbjöd
intet för anteckning. Fornlemningen återställdes.
Sydost ffån Westerling kyrka, i Skullberga bys kohage, hvilken är
bergfull och ojämn, träffas en af vårt lands märkligaste begrafningsplatsen
Här förekomma bautastenar, högar, kullar, skeppssättningar, och i öfrigt alla
Blags stensättningar, som för vårt lands järnålder äro anmärkta; men dessutom
en stensatt tredubbel graf, hvars like jag än ej sett, eller hört beskrifvas
(jfr. Pl. IV, fig. 4). Dess sträckning är från vester till Öster. Längst i vester
är en grafkulle af åtta1 alnars tvärdrag, med en utmärkt väl lagd fotkedja.
Härifrån utgå på fyra alnars afstånd från hvarandra öster ut fyra alnar långa
räta stenrader till den lika vackra fotkedjan kring den andra kullen, som är
sex alnar tvärtöfver, och den tredje kullen med sin fotkedja är med denna p&
samma sätt förenad medelst i lika sträckning och längd gående rader af stenar.
Äfven denna sistnämnda, som är blott lyra alnar tvärtöfver, har öster om sig,
såsom fortsättning af det helas sträckning, två utgående stenrader, hvilka
något närmat sig hvarandra, då de på ungefär två alnars afstånd från samma
kulle sluta i ett litet otydligt stenrör längst i öster. Blott den sistnämnda
kullen återstod ogräfven, då jag förliden sommar första gången såg
minnesmärket, och jag kunde icke neka mig nöjet undersöka den. Kullen ägde
knappt fem qvarters höjd. Icke stor sten mötte genast under grusytan.
Sådan affördes varsamt, och snart fanns i svarta grafmörjan en bukig Urna (Pl.
IV, fig. 5) med kupig botten, instampade rutor kring den inåtböjda öfre delen,
samt derunder två streckningar kring kärlets buk. I urnan lågo såsom
vanligt benskärfvor & bottnen, deröfver fin svart grafmörja, blandad med trettioen
stycken rvda hvita och gröna Perlor af glas och andra ämnen; alla mycket
skadade af bränningen. Öfverst fanns fin sand. Kullens öfriga grafmörja
innehöll tre, såsom det synes, svarfvade Knappar af ben (Pl. III, fig. 7; den
Största af dem), alla olika stora, samt två dylika af fin sandsten. De äro
alia starkt kullriga, med en flat sida, i hvars midt är ett hål. Ett stycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
