- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
4

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Pojken, som åt kapp med jätten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men pojken hoppade sjelf upp på trädet och gömde sig
mellan löfven, så att tussen inte kunde se honom.
Jätten begynte nu vandra och menade, att pojken bar
vid andra ändan. När de så hade färdats en stund,
tycktes det jätten vara ett tungt arbete, och han stönade
hårdt. »Ar du inte trötter än?» frågade resen sin dräng.
»Nej, det är jag inte,» genmälte pojken, »far är väl inte
trött af så litet?» Jätten ville icke kännas vid att så var,
utan fortsatte sin väg. När de nu kommit fram, var
tussen nästan halfdöd af att bära. Han kastade så
trädet på marken; men pojken hade innan dess hoppat ned,
och låtsade bära vid ekens storända. »Är du inte trötter
än?» sporde jätten. Pojken genmälte: »Åh! inte må far
tro, att jag blir trött af så litet. Stocken var inte tyngre,
än att jag gerna kunde hafva burit honom ensam.»

Andra morgonen sade jätten: »När det blir dager,
skola vi gifva oss ut och tröska.» »Nej», svarade pojken,
»då är det bättre att vi tröska i gryningen, förr än vi äta
dagvard.» Resen blef ense med honom härom och gick
bort och hemtade två stora slagor, af hvilka han sjelf
fattade den ena. När de nu skulle till att tröska,
förmådde pojken inte ens lyfta sin slaga, så stor och tung
som hon var. Han grep då en käpp och bultade i
loggolfvet lika fort, som jätten tröskade. Jätten märkte
ingenting, och de fortforo så ända tills dager blef ljus.
Då sade pojken: »Nu vilja vi gå hem och äta dagvard.»
»Ja», mälte jätten, »jag tycker vi hafva haft just ett
styft måla-bete.»

Någon tid derefter satte jätten sin dräng att plöja.
»Nu», sade han, »skall du plöja såsom jag har visat dig;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free