Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Stugan, hvars tak bestod af bara ostar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUGAN MED TAK AF OSTAR.
g
Pojken svarade med späd röst: »Det är bara Guds små
änglar, Guds små änglar.» — »Knapra då i frid!» sade
trollpackan. Pojken grep så en hop ostar och kom
oskadd ned igen till sin syster.
Andra dagen gingo torparebarnen åter till berget;
men nu ville flickan nödvändigt följa sin broder fram
till trollpackans stuga, och allt hvad pojken lade sig
derimot, halp det inte. När de så kommo upp på
stugu-taket och begynte plocka af de sköna ostarne,
ropade trollkäringen: »Hvem är det, som knaprar på
mitt tak?» Pojken svarade med späd stämma: »Det
är bara Guds små änglar, Guds små änglar.» Men
flickan kunde inte tiga, utan tilläde: »Och jag, jag».
Då fick trollpackan makt öfver de bägge barnen, så
att taket brast sönder, och de föllo hufvudstupa ned i
stugan.
»Ja, det är visst och sant, att I ären vackra små
änglar», sade käringen, när barnen trillade ned genom
taket. Hon tilläde: »Det var bra, nu får jag mig en
god stek. — Huru gör eder mor när hon slagtar sina
svin?» »Jo, hon sticker dem med knifven», svarade flickan.
»Nej», rättade pojken, »hon lindar en knippa blår om
deras hals.» — »Så vill jag också göra», mälte troll¬
käringen. Hon rullade nu till sammans en knippa blår
och lindade om pojkens hals, hvarvid denne föll till
marken, såsom hade han varit död. »Är du nu död?»
frågade trollpackan. »Ja», svarade pojken. »Nej», åter¬
tog käringen, »du är väl inte riktigt död; för då skulle
du inte tala.» Pojken genmälte: »Jag talar, derför att
min mor alltid hade en sed att inte slagta sina svin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
