Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Pinkel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PINKEL.
27
sen, utan lofvade göra sitt bästa, och detta behagade
konungen väl. Men de afundsjuka bröderna gladdes [
sitt sinne; ty de visste väl, att ett sådant vågstycke
näppeligen kunde väl aflöpa.
Pinkel skaffade sig nu en liten båt och rodde lön-
ligt öfver viken till ön, hvarest trollkäringen bodde. När
han kom fram, var aftonen inne och gumman sysselsatt
att koka qvällsgröt, såsom hennes sed var. Ja, pojken
kröp sakta upp på taket och kastade allt imellanåt en
handfull salt genom rökfånget, så att den föll ned i
grytan, som stod och kokade öfver elden. När så gröten
var färdig och käringen skulle äta, kunde hon icke för¬
stå hvadan den blifvit så salt och bitter. Trollet blef
nu
mycket misslynt och bannade sin dotter, i tanke, att
denna hade lagt för mycket salt i maten. Men huru
hon måtte späda upp gröten, kunde den ändock inte
ätas, så bitter var den. Då befalte käringen sin dotter
gä bort till källan, som låg nedanför kullen, och hemta
vatten till ny gröt. Flickan svarade: »Huru skall jag
kunna gå till källan? Det är så mörkt der ute, att jag
icke hittar vägen öfver backen.» »Ja, sä tag då min
guldlykta!» genmälte käringen vresigt. Flickan tog nu
den fagra guldlyktan och lopp hastigt bort för att hemta
vatten. Men vid hon lutade sig öfver källan, för att lyfta
ämbaret, var Pinkel icke sen, utan grep henne i fotterna
och kastade henne hufvudstupa i vattnet. Derefter knep
han den gyllene lyktan och sprang till sin båt det for¬
taste han kunde.
Allt som det nu led började käringen undra, att
hennes dotter dröjde så länge borta. Hon såg derför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
