- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
51

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Pojken, som frälste konungens tre döttrar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KONUNGENS TRE DÖTTRAR. 5 t
mer öfver hela konungariket, men. allra mest sörjde ko¬
nungen och hans gemål, drottningen. Den äldsta prin¬
sessan blef så förd ned till hafvet med mycken ståt, och
allt folket följde henne på vägen, och när de kommit
till hafsbrädden, satte hon sig på den hvita sanden,
stödde hand mot kind och fälde modiga tårar. Men
den manhaftige skräddaren glömde bort sina stora ord
och kröp upp i ett högt träd, som växte på samma
ställe.
Imellertid gick gossen till sin mästare och bad om
orlof att gå ut i staden och förlusta sig en stund. Ja,
kocken biföll hans begäran, men bad honom inte dröja
länge borta. Pojken sprang så hem efter svärdet, som
vägde tre lispund, drog linnerocken öfver sina kläder,
lockade sin hund och vandrade vägen framåt hafs-
stranden. När han nu kom till stället, hvarest konunga¬
dottern satt, gick han fram, helsade henne höfviskt och
sporde: »Hvi sitten I här, skon jungfru, så ensam och sä
sorgefull?» Prinsessan svarade: »A, jag må väl vara
sorgefull; min fader har varit i sjönöd och lofvat mig
åt ett grymt hafstroll. Jag rädes, det kommer snart
och tager mig, arma jungfru.» Pojken frågade: »Finnes
då i hela er faders rike ingen man och kämpe, som kan
frälsa edert lif?» »Jo», svarade prinsessan, »det sitter
en skräddare här i detta träd. Han har lofvat göra
hvad han kan.» Vid nu gossen vände sig om och såg,
hvarest skräddaren satt högt i grantoppen, log han, sä¬
gande: »Jungfru! sätten icke eder lit till en sådan kämpe.
Men om I viljen löska mig en stund, skall jag frälsa
edert lif.» Detta tycktes konungadottern vara en dristig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free