- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
55

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Pojken, som frälste konungens tre döttrar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KONUNGENS TRE DÖTTRAR. 55
kens ofantliga styrka, tordes han icke vidare neka till
hans bön, utan sade: »Gack gerna, men dröj inte för
länge borta!» Pojken sprang så hem efter svärdet, som
vog sex lispund, drog linnerocken öfver sina kläder,
lockade sin hund och vandrade vägen fram mot
hafvet.
När han nu kom till stället, hvarest konungadottern
satt på sjöstranden och grät, blef skräddaren öfver-
måttan glad, der han krupit upp i grantoppen. Men
pojken lät inte märka sig, utan gick fram till prinsessan,
helsade henne höfviskt och sporde: »Skön jungfru! hvi
sitten I här så sorgsen och allena?» »Jo», svarade ko¬
nungadottern, »jag må väl vara sorgsen; min fader har
varit i sjönöd och bortlofvat mig till ett styggt hafs-
troll. Jag rädes, det kommer snart och tager mig, arma
jungfru.» Pojken sade: »Finnes då uti hela er faders
rike ingen man och kämpe, som kan frälsa edert lif?»
»Jo», svarade prinsessan, »det sitter en manhaftig skräd¬
dare här i denna gran. Han har lofvat frälsa mig, så¬
som han frälsat min syster.» Vid dessa ord vände pojken
sig om och såg, hvarest skräddaren satt högst i trädet.
Då log han och sade: »Jungfru! sätten icke eder lit till
en sådan kämpe. Men om I viljen löska mig en stund,
skall jag frälsa edert lif.» Detta tycktes konungadottern
vara en dristig begäran, men i sin stora nöd samtyckte
hon att göra såsom han bad. Dä talade pojken till sin
hund: »Liten Trogen, sitt troget på vakt!» Derefter lade
han sitt hufvud på jungfruns knä, och hon löskade ho¬
nom, och allt satt skräddaresvennen tyst i granen och
såg deruppå. Men konungadottern drog en svart silkes-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free