- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
58

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Pojken, som frälste konungens tre döttrar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

POJKEN, SOM FRÄLSTE
58
Medan nu allt detta timade, gick kockspojken till
sin husbonde och sade: »Mästare! gifven mig orlof att
ännu en gång förlusta mig uti staden. Jag lärer inte
snart bedja eder om lof att gå ut.» Såsom nu kocken
visste pojkens ofantliga styrka och dertill förnummit
han frikostighet, ville han icke afslå en så ringa bön,
utan sade: »Gack i frid! men blif inte för länge borta,
ty om skräddaren vinner seger, blir här i dag ett myc¬
ket större gästabud än någonsin tillförne.» Pojken tog
sä fram några gyllene smycken och stack sin mästare
i handom, hvilket denne lät sig väl behaga, om sagan
eljest icke ljuger, derefter sprang han bort till sin fader
och hemtade det tredje svärdet, som borde hafva vägt
tolf lispund, men som vog blott ellofva. När han nu
svingade det i handen och märkte huru lätt det var,
blef han åter vred och sade till smeden: »Voren I icke
min fader, såsom I det ären, skullen I sjelf smaka det.
Nu står till lyckan, om jag återkommer eller får min
bane.» Han band så svärdet vid sidan, drog linne¬
rocken öfver sina kläder, lockade sin hund och vandrade
vägen fram mot hafvet.
När han kom till stället, hvarest konungadottern
satt och grät på hafsstranden, gladde sig skräddaren
uppe i grantoppen. Men pojken lät icke märka sig, utan
gick fram till prinsessan, helsade höfviskt och sporde:
»Skön jungfru! hvi sitten I här så bedröfvad och fällen
tårar på kind?» Konungadottern svarade: »Jo, jag må
väl fälla tårar; min fader har varit i sjönöd och lofvat
mig bort till ett hafstroll. Jag rädes det kommer snart
och tager mig, arma jungfru.» När svennen såg hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free