Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Vallaremannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—
7.
Vallaremannen.
Från Upland.
A
1
V.A
et var en gång en fattig vallpojke, såsom
mången är väl det, och han hade inte
någon huld eller skyld i verlden, utom
sin styfmoder. Men styfmodern var en
elak qvinna och unnade honom hvarken
att få något i sig eller på sig, så att den
stackars pojken fick lida stor nöd. Hela
Guds långa dagen måste han valla fä;
men aldrig gaf hon honom så mycket
som ett skapandes grand, utom en ringa beta bröd,
morgon och afton.
En vacker dag hade styfmodern gått bort, utan att
lemna fram någon mat. Vallpojken måste så drifva till
skogen, fastandes, och såsom han var mycket hungrig,
grät han bitterligen. Men då middagen kom, aftorkade
han sina tårar och gick upp på en grön kulle, der han
hade för sed att hvila sig, när solen brände varm om
sommaren. På kullen plägade alltid vara så friskt och
Sv. Folksagor. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
