- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
95

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Ungdomslandet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UNGD OMSLANDET.
95
rädd?» »Ja», svarade prinsen, »jag har aldrig varit så
rädd.» Hvalen sade: »Lika rädd var jag, när du tog
för många äpplen».
De färdades ännu en stund, och hvalen dök åter
ned i hafvet. Men den gången blef han mycket längre
under vattnet än förut, och när de kommo åter upp, var
prinsen nästan halfdöd af förskräckelse. Hvalen sporde:
»Blef du rädd?» »Ja», svarade prinsen, »aldrig i mitt lif
har jag varit så rädd». Hvalen sade: »Lika rädd var
jag, när du sof hos den unga prinsessan.»
De färdades nu åter en stund, och hvalen dök tredje
resan ned i hafvet; men denna gången for han så djupt,
att prinsen trodde sig aldrig mer få skåda dagsens ljus.
När de kommo upp, sporde hvalen å nyo: »Blef du rädd?»
»Ja», svarade prinsen, »aldrig i mitt lif var jag så nära
döden». Hvalen sade: »Lika rädd var jag, när du skref
ditt namn på salsväggen.» Dermed fortsatte de sin färd
utan vidare äfventyr, intill dess de kommo till andra
stranden.
Nu tog prinsen afsked ifrån den gamla hvalen och
gick upp till gumman, som hade sett nio hundra vintrar,
och när käringen blef honom varse, gladdes hon, att
hans äfventyr hade så väl aflupit. Men ungersvennen
sade, att han ville vedergälla hennes goda bistånd, och
gaf henne så att äta ett äpple ifrån Ungdomslandet och
en drick af det kostliga lifsvattnet. Då fick man se
ett stort under; ty den gamla, gamla gumman skiftade
sin hamn, skrynklorna försvunno ifrån hennes anlete,
munnen
fyIdes med de friskaste tänder, barmen höjde
sig, och hon stod der såsom en blomstrande mö, sådan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free