- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
101

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Ungdomslandet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UNGD OMSLANDET. IOI
Andra dagen skickade konungen sin andre son; men
det gick på samma sätt. Prinsen räddes att fara ofver
de kosteliga guldtäckena, och när han så kom till skepps-
bryggan, hvarest konungadottern satt i sitt högsäte,
ropade pilten, som som stod vid hennes knä: »Icke kan
denne vara min fader.» Äpplet satt också qvar i gos¬
sens hand såsom tillförne. Ja, konungasonen fick fara
hem igen, han också, och det tycktes alla, att han lidit
mera skam än skada. Men som prinsessan nu väl kunde
märka, att man handlade mot henne med svek och
falskhet, blef hon vred och gick i land med all sin härs¬
makt. Tillika sände hon bud till konungen, att hon
ville se den rätte prins Venius, vore det ock blott ett
ben efter honom, eljest skulle hon icke lemna sten uppå
sten i hela staden.
Nu blef en allmän bestörtning, och konungen visste
icke hvad råd han skulle finna i denna stora farlighet.
Ändtligen tycktes honom vara bäst att sända bud till
lejonakulan, for att ransaka, om der funnes några qvar-
lefvor efter hans yngste son. Vid nu sändemännen
kommo uti lejongården, för att uppsöka benen efter
prins Venius, se, då satt han der sjelf, lifs lefvande, och
lekte med de vilda djuren. Då kan man väl veta, att
der blef fröjd öfver stad och land, och alla bådo prin¬
sen, att han skulle gå derut. Men konungasonen var
vred och ville icke komma, förr än till sist hans egen
fader måtte göra knäfall för sin son och lofvade bättra
hvad mot honom tillförne var brutet.
När nu sol rann upp på den tredje dagen, lät ko¬
nungadottern åter breda guldtäcken öfver vägen och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free