Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. De tre storgummorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE TRE STORGUMMORNA.
I09
I bifalla ett vilkor, som jag nu skall nämna.» Vid detta
tal blef prinsessan öfvermåttan glad och sporde ifrigt
efter gummans åstundan. »Jo», sade den gamla qvin-
nan, »jag heter Stortumma-mor, och jag vill inte ha
»yag heter Slortummamor.»
någon annan lön för mitt besvär, än att jag får vara
med pä edert bröllop. Jag har inte varit med på något
bröllop, allt sedan drottningen eder svärmor stod brud.»
Ja, konungadottern samtyckte gerna till detta vilkor,
och så gick gumman sina färde, som hon hade kommit.
Men prinsessan lade sig att sofva, och sof så hårdt, att
hon inte drömde om sin fästeman en gång.
Arla om morgonen, innan sol rann upp, öppnades
dörren, och Stortumma-mor trädde åter in. Hon gick
nu fram till konungadottern, väckte henne och gaf
henne några skjortor; men skjortorna voro sömmade
och stickade med konst, så att man aldrig sett maken.
Gumman sade: »Ser du, så väl som detta har jag inte
sommat, allt se!n jag sömmade åt drottningen, när hon
skulle stå brud. Men det var länge sedan i verlden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
