- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
126

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. De tre hundarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

126 DE TRE HUNDARNE.
Nu blef det stör sorg- och jämmer öfver hela riket,
och man kan val tänka, att konungen icke vardt mycket
glad, när han kom hem och sporde, huru allt hade timat.
Men, såsom ordstäfvet lyder: »Gjord gerning har ingen
återvändo»; han måste derför låta det vara som det var.
Då nu
ingen råd stod till finnandes, lät konungen utgå
ett bud öfver allt sitt rike, att den, som kunde frälsa
hans trenne döttrar ur
bergatrollens våld, skulle få en
af dem till gemål och med henne halfva konungadömet.
När detta blef spordt öfver mång land, drogo kämpar
och ungersvenner ut med hästar och följe, att leta efter
de tre
prinsessorna, och vid konungens eget hof voro
tvänne främmande prinsar, hvilka likaledes foro bort att
fresta, om lyckan ville stå dem bi. De rustade sig der¬
för pä det allra bästa med brynjor och kosteliga vapen,
och ordade stort, att de icke skulle komma tillbaka,
utan att hafva lyckats i sitt företag.
Vi låta nu
konungasönerna fara omkring och söka
så länge, och vända oss åt ett annat håll. Då är att
förtälja, huru som det bodde en fattig enka långt, långt
in i vilda skogen. Hon egde en enda son, som hade till
dagelig syssla att gå vall med sin moders tre galtar.
Medan pojken så vankade omkring uti marken, skar han
sig en pipa och hade sin lust att leka derpå; men han
spelade sä vackert, att hvem som hörde det, blef glad
ända in i själen. Eljest var pojken storväxt och stark,
samt frihugsen, så att han icke gerna räddes för någon¬
ting i verlden.
Det hände sig en gäng, att vallpojken satt i skogen
och lekte på sin pipa, medan hans moders trenne galtar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free