- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
139

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. De tre hundarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE TRE HUNDARNE.
hang på väggen. »Nu», sade han, »vill jag hämnas mina
bröder, och du skall snarligen dö, ty du är i mitt våld.»
Då blef pojken förfärad och ångrade, att han skilt sig
vid sina hundar. Han svarade: »Icke tigger jag om
mitt lif, efter som jag i alla fall en gång skall dö. Men
ett beder jag, att jag får läsa mitt Fader vår och
spela en psalm på min pipa, såsom skick och sed är
uti mitt land.» Ja, jätten samtyckte till hans begäran;
men sade sig inte vilja vänta länge. Svennen föll sä
på knä, läste andäktigt ett Fader vår och begynte spela
på sin pipa. Men pipan ljöd öfver både berg och dalar,
och i samma stund miste trolldomen sin makt, så att
hundarne blefvo lösa igen. De kommo nu farande som
en stormvind och rusade in i bergasalen. Genast sprang
pojken upp och ropade: »Håll! håll honom; Rif och Ly!
sliten honom i mång sinom tusende flingor.» Då stör¬
tade hundarne öfver jätten och refvo honom i oräkne¬
liga stycken. Derefter tog pojken allt gods, som låg i
berget, spände jättens hästar för en förgyllande karm,
satte prinsessorna deri och lagade sig bort det fortaste
han förmådde.
Nu voro konungadöttrarna glada, såsom hvar man
kan tänka, och tackade ungersvennen, att han frälst
dem; men sjelf fick han en häftig kärlek till den yngsta
prinsessan, så att de lofvade hvar andra sin tro och ära.
Sedan färdades de vägen fram, med lek och skämtan
och allsköns glädje, och svennen tjente dem med tukt
och hyliest, som det kunde höfvas förnäma jungfrur.
Men under färden lekte prinsessorna med hans hår, och
bundo till ett minne hvar sin guldring i hans långa lockar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free