- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
150

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Konungasonen och prinsessan Singorra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KONUNGASONEN OCH
150
Om du sitter på den blåa stolen, får du slag och brå-
död, och vi ses aldrig mer igen. Om du sitter på den
gula, får du tvinsot och täres och trånar och blir aldrig
frisk igen. Men på den svarta stolen kan du sitta, ty
der blir du oskadd.» Hon tilläde: »Här är ett silkes-
hyende, det skall du lägga under ormen, som ringlar
på salsgolfvet. Men framför allt ät icke af maten, ty
då blir du död, och jag får aldrig se dig mera.»
Ja, konungasonen tackade mycket för hennes goda
råd, tog så afsked ifrån sin käresta och gaf sig på väg.
När han vandrat ett stycke, kom han till tvänne män,
som höllo på att tälja och slöjda; men de hade inte
mer än en knif, och dålig var den, ty den var af trä.
Då kom prinsen i hog hvad Singorra hade lärt honom,
han tog så fram sina jernknifvar och gaf åt de bägge
slöjdemännen.
När han så åter vandrat ett stycke fram, kom han
till tvänne huggekarlar; men deras arbete skred mycket
smått, ty de hade inte mer än en yxa, och dålig var
hon, ty hon var af trä. Då kom prinsen i hog sin
kärestas råd och skänkte dem hvar sin jernyxa. Der-
efter fortsatte han sin färd, och kom till tvänne karlar,
som stodo vid vägen och malde på en handqvarn; men
vinden blåste kall, och männen voro barhufvade. Då
ihogkom prinsen åter Singorras råd och gaf ät männen
hvar sin yllemössa. Han vandrade sä ännu en stund
och kom slutligen till borgagrinden. Då rusade der
fram en ulf och en björn, och ulfven glupade, och björ¬
nen brummade och ville uppsluka honom. Men prin¬
sen var inte rådlös; han tog fram en kaka, bröt den i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free