- Project Runeberg -  Svenska folksagor /
162

(1875) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, George Stephens With: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Konungasonen och prinsessan Singorra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KONUNGASONEN OCH
IÖ2
hafva för sed. När det nu blef serla och folket skulle
lägga sig, ville hofmannen inte gå sin väg, utan bad att
få stanna qvar öfver natten. Ja, Singorra låtsade som
hon inte hade något härimot. Men rätt som det var,
utbrast hon: »Ack! det var sant, jag glömde lägga ned
spjället, och det blir så kallt till natten.» Genast var
hofmannen redo och erbjöd sig att gå i hennes ställe.
Jungfrun tackade och sade: »Säg mig till, när du håller
i spjällstången!» »Ja, nu håller jag», svarade hofmannen.
Då ropade prinsessan:
»Spjäll håll karl, och karl håll spjäll,
ända till ljusan dag!»
Hofmannen blef nu fast och kunde inte komma hvarken
fram eller tillbaka, utan stod vid spjällstången och ryckte
och ryckte, hela natten igenom. När så dager var ljus,
blef han lös igen och smög skamflat hem till kungs¬
gården. Men ingen lärer undra, att han icke ville om¬
tala, huru snöpligt hans färd hade aflupit.
Nästa qväll skulle den andre hofmannen gifva sig
ä stad och pröfva sin lycka. Han gick derfor bort till
gubbens stuga, satte sig hos den unga mön och ordade
mycket fagert snack, såsom unga män hafva för sed.
När det nu blef serla och folket skulle till sängs, ville
hofmannen inte gå sina färde, utan bad att fä stanna
qvar öfver natten. Jungfrun biföll denna begäran och
stälde sig mycket vänlig. Men rätt som det var, ut¬
brast hon: »Ack! det var sant, jag glömde stänga
igen dörren, och det blir så kallt till natten.» Genast
var hofmannen redo och erbjöd sig att gä i hennes
ställe. Ja, jungfrun tackade och sade: »Säg mig till,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfsagor/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free