Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
)
Jemte de arbeten, som ofvan nämde vapenherolder
lemnat efter sig, har heraldiken till hjelpkällor: historien,
vapenböcker, stam- och anträd, sköldebref, beskrifningar
öfver torneringar, sköldar, hufvudbaner, grafminnen, sigill,
Mynt. 01: ,mM;
Adliga vapen äro af två slag: urgamla, hvilkas
upphof går så långt tillbaka i tiden, att deras uppkomst
är okänd; de som föra sådana vapen tillhöra den
27-gamla adel; samt sådana, som tillkommit genom diplom
eller sköldebref, gifna af konungar och riksföreståndare,
hvilkas vapen tillhöra den så kallade sköldebrefsadeln.
Man kan indela heraldikens historia i tre perioder: 1)
den tid, då endast skölden med sitt märke fördes; detta
bruk upphörde mot slutet af 1300-talet, 2) då hjelmen
med sina prydnader tillkom; under dessa perioder faller
bruket af den verkliga skölden tillsammans med den af
den heraldiska, och hjelmen med sina prydnader bars i
verkligheten; detta bruk bibehöll sig till in på 1500-talet,
från hvilken tid intill den närvarande 3) sköld och hjelm
endast hafva heraldisk betydelse; under denna tid
inträffade heraldikens förfall.
Utom slägtvapen finnes en oräknelig mängd
samfundsvapen, såsom för län, städer, embeten m. m.
I en del vapen hafva bilderne afseende på någon
framstående handling, såsom i friherre Wredes vapen,
der i ena fältet synes en häst utan ryttare till minne
af Henrik Wredes uppoffring af sitt lif, då han i
slaget vid -Kirkholm 1605 lemnade sin häst till konung
Karl den 9:de; i andra påminna de om något högre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
