Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje berättelsen. Om Rolf Krake och konung Adil - Andra kapitlet. Om Svipdager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berserkarna att skynda efter och hämnas deras
medbröders fall. De gingo så; men fastän alla åtta på en
gång angrepo, kunde de dock icke falla honom, utan,
då hoffolket fick höra stridsbullret, kommo de ut, och
konungen nödgades befalla dem sluta siriden, hvarefter
han gjorde berserkarna landsflyktiga, emedan de ej
förmått fälla en enda man. I deras ställe tog han, på
drottning Yrsas inrådan, till sin landtvärnsman
Svipdager, såsom den der ensam var lika god som alla tolf
berserkarna.
Nu började dessa fördrifna slagskämpar att härja
pà konung Adils rike; men Svipdager for med hären
dem till mötes, fällde den ena och jagade de andra på
flykten, kommande åter med seger och beröm till
Uppsala. Litet derefter samlade de en större krigshär,
begynnande ånyo sitt härjande. Då blef så
öfverenskommet, att Svipdager med en tredjedel af svenska hären
skulle möta dem; men Adil msd sina hofkämpar och
den öfriga hären skulle midt under striden falla dem i
ryggen. När slaget började, hade berserkarna dubbelt
så mycket folk; hvarföre Svipdagers män snart började
falla. Fåfängt väntade han hjelp af konung Adil.
Denne stod stilla med sin krigshär uti en skog bakom
berserkarna och ville icke gå fram förr an striden slutats,
då han ämnade hålla med den, som seger hade vunnit.
Svipdager var derföre i stor vånda; han värjde sig väl
manneligen, men hade dock redan mistat ena ögat och
dertill fått många och stora sår, så att han trodde sig
visserligen skola hos Oden gästa. Men just i detsamma
kommo hans tvenne bröder, Bejgader och Hvitserk,
skickade från gubben Svipur, honom till hjelp. De
gingo oförskräckt fram i striden, funno snart
berserkarna, hvilka måste för dem bita i gräset den ena efter
den andra. Härvid uppmuntrades Svipdagers folk, så
att manfallet började vända sig på berserkarnas sida, och
de öfverblefne slutligen gåfvo sig i brödernas våld. Nu
kom Adil fram utur skogen, rosade deras seger,
hvarefter alla följdes åt hem till Uppsala, och måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
