Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje berättelsen. Om Rolf Krake och konung Adil - Femte kapitlet. Om Bodvar Bjarkes tapperhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 OM BODVAR BJARKES TAPPERHET.
(.ach, ej frulila mer för honungens hofmän.))
vHvar-iden för dem eller för dig sjelf en gång!)) svarade
Iloltur, och var nu helt manhaflig. Derpå gingo de lill
: lottet. Morgonen derefter ville Bodvar intala
konun-fen, att det var Hottur, som fällt djuret; men alla
trodde anda, alt det var Bodvar; lilväl fingo de snart
förnimma, att Holtur var blifven en helt annan man, med
hvilken det ej var godt att gäckas, ty han befanns nu
den starkaste vid hofvet näst Bodvar; dock vedergällde
han ingen bland hofmännen alll det begabbcri, de förut
mot honom utöfvat. Konungen tyckte derföre mycket
om honom, gaf honom namnet Hjalle den skicklige och
till namnfäste ett ganska kostelig! svärd; och var nu
Hjälte allt hädanefter i stort anseende bland hofmännen,
och dertill Bodvar Bjarkes förtroligaste vän, och led så
hela det året om.
Julen derefter kommo konungens berserkar hem från
sina långa vikingafärder och gingo, fullväpnadc uti stål
från hufvudet till hälen, kring hela salen, frågande om
någon djerfdes usäga sig jemngod med dem». Alla
lutade sig ödmjuka, undvikande svar, och gick det så
bänkarna utefter, allt tills de kommo till Bodvar. Han
svarade «sig ej allenast vara jemngod, ulan ock
myceliet bättre)); rusade så upp, fattade den förnämsta
ber-serken och slog honom med alla hans vapen så hårdt
mot golfvet, att benen nästan brötos sönder. På samma
sätt lekte Hjälte med en annan berserk, och blef då
mycket buller och gny uti salen. Konung Bolf sprang
ur högsätet dit, bedjande dem vara stilla. uFörst,»
svarade Badvar, »skall bcrserken vidgå att jag är bättre
ukämpe än han». nDet lär nog vara ögonskcnligt för
ualla,» svarade konungen. Då lät Bodvar berserken stå
upp igen, och bad nu konungen dem abcvisa deras
(.anandom mol hans fiender, men ej mol hvarandra».
Berserkarna förehöll han udcras stora öfvermod, och
ualt intet vore så mägtig/, alt det ej kunde träffa
nå-ugon mägtigarc». Sedan blefvo de fullkomligt för likt a,
och fingo sina rum sålunda: att närmast konungen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
