Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje berättelsen. Om Rolf Krake och konung Adil - Sjette kapitelet. Om resan till Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
OM RESAN TILL iPISALA.
(tnågon honung som kunde jemföras med honom».
Bodvar nekade härtill, men sade: uall ell felades uli
uUolfs ära; all han nemligen icke hemtade sitt
fädcr-r.nearf, hvilket konung Adil med orätt qvarhöll».
Konung Rolf svarade: natt delta blefve honom drygt alt
vgöra, emedan Adil vore både mägtig och full af
troll-adom<. »Likväl,» svarade Bodvar, nhöfves del icke eder,
aatl ej drista ulkräfva hvad eder tillkommer». vRält
»talar du härutinnan,» svarade konungen, «och åligger
«oss dessutom hämnden efter vår fader, konung Helge,
noch månde vi densamma nu ulkräfva».
Konung Rolf rustar sig deriöre till med sina tolf
kämpar och dessutom 100 de utvaldaste och bästa män
bland allt sitt hoffolk, och begifver sig på resan uppåt
Sverge. En afton kommo de till en liten gård, der
allenast en bonde bodde, hvilken kom ut och böd dem
fryntligt till gästnings hos sig. Konung Rolf svarade: natt
abonden ej månde äga rum och mal ål dem alla»;
men bonden svarade leende, «alt han stundom sett
myc-akcl mera folk komma till sin by och skulle dem ej
anågol felas». Bonden kallade sig Hrane och var så
vis, att han kunde svara på allt, hvad de lilisporde
honom om; dertill undfägnade han dem så väl, att de
tyckte sig aldrig hafva slikt erfarit. Men om natten
vaknade alla vid så skarp köld, att tänderna skallrade
dem uti munnen, och kunde ingen utom konung Uolf
och de tolf kämparna stå ut dermed, utan alla de
andra gingo och sökte efter mera kläder alt hölja öfver
sig. Om morgonen frågade bonden, ahuru han sofvit»,
och konungen samt Bodvar utlälo sig väl dei öfver. »Det
vvel jag,» sade dà Hrane, «all dill folk funnit det
nå-«gol svall i min slufva i natt; men större svårighet
»väntar dem hos konung Adil, och vore det hällre, alt
udu sände hem halfparten af dessa vekare män; ty
•icke lär du genom myckenheten segra öfver konung
«Adil.» Konungen tyckte bonden hafva vi sligen talat,
hemsände derföre hälften af sitt folk, och fortsatte
sedan resan. När de ridit hela dagen, kommo de om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
