Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje berättelsen. Om Rolf Krake och konung Adil - Sjunde kapitlet. Konung Adils svek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AG KONUNG ADILS SVfcK.
(tsvelc mol oss Ullagadt, ly låten mig, som hänner
atl-vting härstädes, gå främst. Ej heller skola vi låta
ärnar ka, hvilken bland oss är konung Rolf.)) Så
skedde; och gick Svindager främst, sedan hans bröder, så
konung Rolf, sedan Bodvar och derefter alla de andra.
Svipdager såg då, ett många försåt med fall-luckor och
mera dylikt var för dem uti salen, men han undvek
dem alla, och kommo de slutligen sà långt fram, att de
sågo, hvar konung Adil satt i sitt högsäte och yfdes.
Så snart de kommit så nära, alt de kunde höra
hvarandras tal, helsade Adil på Svipdager, som han
igenkände. Svipdager svarade högt så att alla kunde höra
det: och begärde nu frid och säkerhet för sig och dessa
tolf män, enligt ett löfte, som konung Adil fordom
gifvit honom. Adil Jakar härtill, och beder dem träda
hastigt och oförskräckt fram i salen; men de gingo
likafullt varsamt, aktande sig noga för alla försåt. När nu
Adil såg, att de ej på detta sätt kunde fångas, gaf han
ett tecken, hvarvid det rusade fram en myckenhet
beväpnade män undan tapeterna och började anfalla de
främmande. Dessa logo manligen emot, klyfde
förrädarna ända ned till länderna, och ledo sjelfva ingen skada.
Adil svällde af vrede, der han salt, öfver alt se, det
hans män föllo som hundar; likväl, som denna leken ej
dugde, steg han upp, ropade åt sina män och frågade,
uhuru de kunde fördrisla sig alt anfalla slika hjeltar,
«som kommu der på hesbk. Nu befallte han dem
upp-uhöra dermed, på del han och hans sljufson konung
(.(Rolf skulle fä talas vid.)) Hofmännen veko då undan,
men de andra satte sig: Svipdager först, så Hjnlte och
Bodvar, sedan konungen och alla de andra, behållande
alltid sina vapen på sig.
Nu lät Adil bortbära de döda och derpå uppgöra
stora stockeldar längs hela salsgolfvet, sägande sig
dermed vilja hedra .sina gäster; men hemligt befallde han
tjenarna göra eldarna odrägligt hela: ämnade sig således
upptäcka, hvem konungen vore, ty de andra, trodde han,
skulle visserligen söka skydda honom. Alla sutto likväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
