Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HONING ROLF GÜTRIKSSON. 87
»främmande vägen hit, och lär denne store man äta
»upp all den mat husbonden eger». Häraf tyckte
konungen sig kunna förstå, att han ej hade mycken
gästfrihet att vänta. Trälen ville förhindra konungen all
gå in; men denne lät honom känna sin styrka, ryckte
honom ur dörren och steg in. Der sutto då för
honom husbonden sjelf, som för sin nidskhet var benämnd
Skapnartunger, dess hustru, samt tre söner och tre
döttrar. Ingen bad konungen vara välkommen eller ens
helsade på honom; han gick dock sjelf fram och satte
sig neder, men ingen talade med annan. Då maten
blifvit inburen, bad ingen konungen äta; likväl trädde
han dristigt fram till bordet och började stilla sin stora
hunger. Då bonden märkte, huru mycket konung Göle
förlärde, upphörde han sjelf att äta och tryckte sin hatt
djupt ned öfver ögonen, ty lian giltade ej se den stora
matförlust, Som konungen gjorde honom. Konungen
hvilade der öfver natten; men om morgonen, då han
skulle gå hem, begärde han af bonden ett par skor,
hvilket Skapnartunger väl gaf honom, men dock nödigt,
dragande först ur skoremmarna för att ej gifva bort för
mycket. Sedan gick konungen derifrän, sökande sig
hemåt, och kom så till silt folk igen.
Men Skapnartunger tyckte, att det ej var vardt till
att lefva efter den stora skada, konung Göle honom
tillfogat; utan beslöt att med sin hustru och trälen gå upp
på deras ätteslupa och så fara till Oden. Det var □eml.
vid gården elt ganska högt och tvärbrant berg, så alt
eho, som gåfve sig derulföre, vore säker om att ej komma
lefvande ned. Här hade alltid Skapnartungers förfäder
làlit sitt lif, så snart de blefvo mycket gamla; ty
derigenom sluppo deras barn alt föda dem, och de sjelfva
kommo till Oden, och blefvo fria från den värk och
sveda, som följer ålderdomen och strådöd åt.
Skapnartunger gick derföre med sin slägt upp på denna
älte-stupa, och sedan han förmanat sina barn till
spaisam-het och tagit afsked af dem, kastade han och hans
hustru och träleu sig utföre ätteslupan och foro så glade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
