- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 1. Innehållande Hedniska tiden /
93

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM TORA BORGAHHJORT.

95

SJUNDE BERÄTTELSEN.

OM RAGNAR LODBROK OCH HANS SÖNER.

FÖRSTA KAPITLET.

OM ’\ O RA BORGARHJORT.

På denna tid v..r uti Östergötland en rik och
mägtig jarl, benämnd Herröd. Han härstammade frän
Åsarna genom Odens son. Göte, och var sjelf mycket
beryktad för sin tapperhet. Han hade en dotter, kallad
Tora, och alla sade, alt hon var den skönaste och
förståndigaste jungfru, och en sådan, som bätlre är att ega
än umbära. Hon fick det tillnamnet Borgarhjort,
emedan hon satt i ett loft, omstängd med en skidgård, som
en borg, och derföre, att hon i skönhet sà
öfverträffade andra qvinnor, som hjorten andra djur. Jarlen ville
på allt sätt fröjda henne, derföre gaf han henne en lilen
och mycket fager lindorm, som han fått i ett trollägg
uti Bj¾rinaland. Ormen var i början ringlaggd i en
liten ask, men begynte snart att växa sà, att han ej
mera fick rum i asken. Slutligen växte han sà mycket,
att han ej rymdes i karamaren, utan låg utanför
rundtomkring skidgården, varandes så stor, att hufvud och
stjert nådde tillsammans. Han blef tillika sà argsint
och ond att vidlåe, att ingen tordes gå till jungfrun,
mer än den, som gaf ormen mat, och förtärde han en
hel oxe i målet. Jarlen tvekte sig hafva mycket men
af allt detta, och gjorde slutligen det löfte, att han skulle
gifva sin dotter med stor hemgift åt den man, eho det
vore, som dräpte ormen. Detta löfte spordes vida
omkring; men sà stor var allas fruktan för ormen, att
ingen vågade försöka vinna den höga lönen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/1/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free