Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ASLÖG. 97
Sigurds fiender skulle leta eller all förgöra henne. Han
lät alltså förfärdiga sig en ganska stor harpa, uli
hvilken han gömde flickbarnet jemte mycket guld och
dyrbarheter. Derpå började han vandra upp åt
Nordlanden undan Sigurds fiender, bärande alltjemnt harpan med
sig. Då han köm till strömmar i ensliga skogslundar,
lät han jungfrun någon gång stiga upp ur harpan och
två sig; men annars var hon beständigt der innelyckt,
och då hon gret ibland, tyckande sig vara ensam och
ölvergifven, så slog Heimer på harpan så konsteliga, att
jungfrun tyslnade och lyddes derpå. Men sjelf trifdes
Heimer ingenstädes, och all verlden tycktes honom öde
och tom, sedan Sigurd och Brynhilda voro borta.
Efter långa vandringar kom han en qväll till ett
torp, som hette Spangarhed, i Norrge. Der bodde blott
Ale, en gubbe, med sin käring, Grima. Hon var ensam
hemma och frågade nhvem han vore». Han sade vsig
vara en slafkarl (tiggare’ samt begära härberge öfver
nallen». Men du han värmde sig vid spisen, såg Grima
vid eldskenet en gyllene armring skimra fram undan
Heimers slitna kläder, samt något dyrbart broderadt
kläde sticka at ur harpan. Grima jakade då Ull hans
begäran, men sade, valt han svårligen kunde få någon
ro i Shigan, for hennes och hennes gubbes
munkäbbel. Hon bad honom derföre lägga sig ute i en lada»,
och Heimer gjorde så. — Nar gubben litet derefter kom
hem, berättade Grima hela denna händelse, samt råder
gubben valt mörda Heimer i sömnen, de skulle då få
rikedomar nog alt lefva af ulan bekymmer och
arbete». Gubben svarade, natt del syntes honom illa gjordt
svika sin gäst». Men Grima säger: uLilel är du man
för dig och ganska rädd. Dock skall du antingen
dräpa honom, eller också lager jag honom till man
och vi dräpa dig. Och må du det veta, att han ville
locka och lubba mig i qväll före din hemkomst».
Häröfver blef gubben Åke mägta uppretad, och gick det
alltså, som käringen ville. De smögo till ladan, och
gub-Fryxells Ber. I. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
