- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 1. Innehållande Hedniska tiden /
154

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet. Tormoder Kolbrunar-skalds död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FJORTONDE KAPITLET.


TORMODER KOLBRUNAR-SKALDS DÖD.



Tormoder hade varit med i striden bland skalderna
under konung Olofs banér. Då bönderna gjorde sitt
skarpa anfall, blef han så illa sårad, att han ej
mägtade föra vapen. Dock ville han ej gå derifrån, utan
stod qvar i striden. Då kom en pil och gick djupt in
i hans venstra sida. Tormoder afbröt pilskaftet i såret,
och gick sedan till ett stort hus, der de sårade voro.
Der mötte honom en man, som hette Kimbe. Kimbe
sade: «Här är mycket ynkeligt skri, och är det stor
skam, att raska karlar ej bättre kunna bära sina sår
».
Kimbe fick se på Tormoders arm den ring, som konungen
hade gifvit honom om morgonen. Då sade Kimbe:
«Visst är du en konungsman! Men gif mig din ring,
så skall jag dölja dig undan för bönderna
». Tormoder
svarade: «Tag ringen om du kan; ty mer har jag
nu mistat, än den är värd!
» Tormoder bar sitt blotta
svärd i handen; men i detsamma Kimbe räckte ut sin
hand efter ringen, viftade Tormoder till med svärdet
och högg af hans hand: och är det berättadt, att Kimbe
lät lika ynkeligt öfver sitt sår, som de andra, hvilka
han tillförne hade begabbat. Tormoder gick in i en
stuga, der en qvinna höll på att läka de sårade. Hon
bad Tormoder bära in ved och lägga på elden. Han
gjorde så. Men när han gick fram för eldskenet, sade
qvinnan: «Denne mannen är mycket blek. Hvaraf
kommer det?
» Tormoder svarade:

Det undrar dig, qvinna,
Att du ser mig blek.
Få varda fagra af såren.
För flygande pilar jag råkat.
Den smala malmen
Mig midt igenom gick.
Och jernet skarpa
Mig skar i hjertat.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/1/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free