- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 10. Drottning Kristina. Afd. 2 /
45

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

J.EN«US.

Johannes Canuti Lenams blef Paulini efterträdare
på erkebiskopsstolen, likasom han var dess like i
arbetsamhet och nit för församlingens bästa. Piedan som
professor utmärkte han sig genom ovanlig lärdom och
flit samt utgaf tjugufyra serskilda skrifter; deribland en
Logica, som blef i läroverken antagen och länge
bibehållen, och genom hvilken aristotelska filosofien åter
till en tid gjorde sig gällande; ty Lenreus var en af
dess ifrigaste försvarare.

Lenicus omtalades redan 1036 såsom passande till
erkebiskop; men rikskansleren afböjde det, emedan
Lenscus deltagit i Rudbeckii motstånd mot regeringen.
Efter Paulini död blef han dock af Oxenstjerna sjelf
föreslagen; ty, sade denne, Lenceus har, sedan förra
tider, något beqvämat sig l).

Äfven denne erkebiskop uppträdde som författare
i statsläran och yttrade der ungefär samma tänkesätt
som Paulinus; men mötte icke samma öfverseende utan
höll på &tt få sin bok indragen. Orsaken var troligen
den, att Lemeus sjelf hade ett stelare och kanske
oroligare lynne. Han höll Rudbeckii parti mot både
regeringen och mot erkebiskop Paulinus, så att han hade
derföre blifvit allvarligen skrapad 2J. Det var äfven han,
som vid riksdagen 1050, i egenskap af erkebiskop,
understödde den till Kristina framlemnade ofrälseståndets
bekanta skrifvelse om kronogodsens återindraguing.

MIKAEL WEXIONIUiS,

adlad Gyldenslo/pe och stamfader för denna slägt, var
son af en fattig prest i Pjelteryd socken i Wexiö stift,
och sonson af en bonde i Ångermanland. Tidigt ut-

‘) Rådsprot. d. 14 Mars 1637.

’) Riksark. Acta Salviana, T. IV. Tunge! till Salvius d,

29 Juli 1637.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/10/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free