Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riksantiqvarie. Älven han ansågs vara en ovanligt
mångkunnig man, och uti nästan alla veltenskaper den mest
bevandrade på sin tid. Hans anseende var dåförtiden så
stort, alt Karl den nionde lät honom jemnte och under
Johan Skytte deltaga i Gustaf Adolfs undervisning.
Johan Bureus har ilere förtjenster af
fäderneslandet. Han var den förste, som började att på
vetten-skapligt sätt bearbeta modersmålet, dels > språklära,
dels i ordbok. Han var också den förste, som
började undersöka och förklara våra gamla runeskrifter
och derigenom sprida denna kunskap till en slörre
allmänhet. Så väl härigenom, som genom sin vård om
svenska ålderdomsmärken var han också den , som
grundläde det snart härefter uppblomstrande fosterländska
nitet för dylika ämnen. När Bureus började sina
arbeten, funnos endast några få ståndspersoner, som kände
runornas betydelse, och del var af dalkarlsbönder, som
Bureus första gången, 1594, inhämtade denna kunskap.
Ole Worm, en samtida, och för sin lärdom
mycket ansedd herre i Danmark, påstod att runkonsten
ursprungligen härstammade från sistnämnde land, och att
Worm sjelf varit den, som i sednare tider ånyo fästat
på densamma allmänhetens uppmärksamhet. Häremot
uppstod Bureus och sökte med mycken iiver att åt
sitt fädernesland och åt sig sjelf försvara äran af dessa
båda förhållanden.
Bureus var ganska begifven på stjerntyderi och de
österländska folkens kabbalistiska grubblerier. Uti
nästan alla hans arbeten finnas dylika ämnen inblandade,
och det så, att böckernas vettenskapliga värde led deraf.
Dessa besynnerligheter ökades med åren och hafva
mycket nedsatt hans anseende. Efterverlden har vanligtvis
glömt det nyttiga, han uträttat, för atl skratta åt de
grillfängerier, hvaråt han på ålderdomen ölverlemnade
sig. I synnerhet har man ofta upprepat följande
sägen. I Uppsala lefde vid denna tid en apotekare
vid namn Wolimhaus, hvilken också mycket idkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
