Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Högskolorna t. e*. valde i all ödmjukhet sådana sina
lärjungar, ofta skägglösa gossar, till så kallade Reclores
illustres. Det var i synnerhet grefvarna, som sökte
antaga en värdighet, en ställning, hvartill de tyska
sjelf-stäudiga riksgrefvarna tyckas hafva leinnat förebilden.
Inom sina grefskap uppförde de sig som furstar,
anla-de städer, gåfvo dem vapen och namn efter sina «gna,
utfärdade förordningar och omgåfvo sig med ett
lysande hof. Genom de år 1651 meddelade
grefve-privile-gierna gaf Kristina ännu mera näiing åt dylika anspråk.
Dock bör å andra sidan märkas, att grefvarnas och i
allmänhet adelns anseende betydligen minskades genom
det orimligt stora antalet af dem, som Kristina till
nämnde värdigheter upphöjde, samt genom många af
dessa nykomlingars medellöshet och deraf följande
beroende.
Man fortfor att så mycket som möjligt skilja
mellan frälse och ofrälse. En fröken Rosenhane hade
förälskat sig i sina bröders ofrälse lärare och slutligen af
honom blifvit förförd. Slägten klagade i rådet och
påstod, att fröken ej kunnat till ett så djupt felsteg
lockas, så framt ej förföraren användt trolleri. Som
ytterligare anledning till en sådan misstanka anfördes, att
mannen burit salt på sig *).
Att bibehålla sina nu vunna fördelar blef för adeln
det vigtigaste, åtminstone för ögonblicket.
Kronogod-sens återtagande var derföre ett förslag, mot hvilket de
ifrigt kämpade både med skäl och svepskäl. Som
bevis på ståndets enträgenhet i detta hänseende
berättades följande uppträde. Adeln fruktade räfst under den
kommande regeringen. För att mot denna fara bereda
så mycken säkerhet som möjligt, lät ståndet, kort före
regentombytet, hos drottningen begära stadfästelse på alla
sina innehafvande gods. Drottningen gaf undvikande
svar, men rikskansleren, deras ordförande, var envis.
Slutligen blef Kristina först ledsen och sedan förargad,
*) Rudsprot. d. 9 Mars och 3 Sept. 1G50,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
