Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifva om intet; emedan drottningen sjelf icke ägde eller
på länge kunde få låna nödiga penningar. Det lyckades
slutligen, men endast mot pant af hennes eget
bord-silfver. När hon sommaren 1653 ville fara till
Wadstena, saknades på samma sätt nödiga respenningar,
hvarföre Gustaf Adam Banér, den sedan så beryktade
Dulle-Banéren , lånade henne dylika. Han blef vid
samma tid utnämnd till öfverkammarherre. Det ena
stod kanske i sammanhang med det andra; ty i sin
nöd drog Kristina penningenoten på åtskilliga sidor och
sätt. Så berättas, att hon åt Axel Lilje sålde
guvernörskapet öfver Pommern för 50000 riksdaler. Af
borgerskapet i Stockholm begärde hon 1652 att
erhålla något lån; man vet ej, om det beviljades.
Deremot är säkert, att Ulfeld, Salvius, Lejoncrona med
flere fingo medelst dryga, sent eller alldrig gäldade
förskotter, betala det skydd, den nåd, hvarmed Kristina
dem hugnat. Fastän dylika utomordentliga, eller
rättare sagdt oordentliga, utvägar anlitades, var dock
nöden så stor, att Kristina tvänne gånger måste stänga
sitt hof af brist på medel till dess underhåll.
Hofbetjeningen kunde på flere år icke utbekomma någon lön;
stundom ville man betala den med anvisningar, som
sedan icke infriades; stundom med varor, som
löntagaren icke begärt. Ansatta af sina fordringsägare,
tillgrepo de unga hofherrarna allehanda utvägar. De
anförde först, som sanning var, att deras löner ej
utfallit. När sådant icke längre ville hjelpa, förklarade de
skämtande, att vid svenska hofvet hade betalning af
skulder nu mera kommit ur modet. Några satte på
sina dörrar med stora bokstäfver orden: point d’argent[1]
som de sade, för att bespara sig och fordringsägaren
besväret af onyttiga besök[2]. Detta deras uppförande
var helt och hållet i Kristinas egen anda; ty hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
