Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sesidiga tillfredsställelse, samt att Karl Gustaf visade
den yttersta undergifvenhet och förklarade, det han
infunnit sig på drottningens befallning, hvilken han så~
som hennes trognasto och ödmjukaste tjenare alltid
skulle efterkomma; samt alt drottningen funnit mycket
behag uti detta hans uppförande och detsamma både
ofta och offentligen berömt. Vid afskedet sade hon:
farväl, min kusin! Nästa gång vi träffas, hälsar jag
eder som konung.
Vida kinkigare blefvo underhandlingarna med
rådet. Genom dessa, som finnas mer fullständigt
upptecknade, far man lära känna Kristinas första
fordringar. De voro följande: Pommern, Poel och
Neuklo-ster, Oland, Gottland, Osel samt städerna Norrköping
och Göteborg. Inkomsterna häraf beräknade Kristina
till 200,000 riksdaler, hvilken summa hon fordrade för
sitt årliga underhåll. Tillika begärde hon full
ägande-eller suveränitetsrätt öfver alla eller de flesta af
nämnde lägenheter. Dessa fordringar väckte många både
misstankar och motsägelser. Såväl inom som utom
fäderneslandet fruktade man, att Kristina antingen nu
ämnade eller i framtiden kunde af nöd drifvas eller af
smicker lockas alt afyttra någon eller några bland
dessa besittningar och sålunda skilja dem från Sverge.
Man trodde sig veta, att kejsaren hade sådana afsigter
på Pommern och Spanien på Göteborg; likaså att
Kristina ämnade framdeles utbyta några bland
underhålls-länderna mot besittningar i det sköna och efterlängtade
Italien. Rådet gick derföre med största varsamhet till
väga. Först fäste man sig vid Göteborg; denna stad
vore rikets förnämsta, nästan enda handelsort mot
Westerhafvet, och kunde derföre omöjligen bortlemnas.
Kristina eftergaf snart och lätt nog denna punkt.
Vig-tigare och svårare blef suveränitetsfrågan. Både för
sjelfva grundsatsens och för ofvannämnde farhågors skull
ville rådet alldeles icke bifalla denna Kristinas begäran
och till och med Karl Gustaf tyckes hafva dervid
yttrat ullvarsamma hetäukligheter. Kristina måste sluteli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
