Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristina ansåg det Som en skymf mot sin höghet. Hon
skref till sin i Rom varande sekreterare: ni skall på
höfligt sätt underrätta Savojens sändebud, alt jag
aldrig afskedat och aldrig ämnar afskeda Rivani, och
att jag hoppas, det hertigen icke vill lubba honom ur
min tjenst. Jag skall aldrig tillåta, att han utbyter
den mot en annans; ty han är till här i verlden
endast för min skull, och om han icke sjunger för mig,
så skall han icke heller länge sjunga för någon
annan, hvem det ock vara må. Om han ock säger sig
hafva förlorat rösten; det gör ingenting. Sådan han
är, skall han lefva och dö i min tjenst, eller träffas
af min hämnd. — Om sitt konungsliga anseende blef
Kristina mer och mer ömtålig, sluteligen ända till
småaktighet och öfverdrift. Hon ville anses och behandlas
som en sjelfständigt regerande konung; och påstod sig
t. ex. hafva rättighet att upphöja i adeligt stånd. För
att genom verkställandet bevisa denna sin magt,
utfärdade hon adelsbref för en sin kammarjungfru. Flickan
var, enligt sägen, barberaredotter från Pesaro med namnet
Octavia Passegli. Till hennes nya adeliga namn valde
Kristina likasom på spe det gamla, uti Italiens häfder så
ryktbara Qiustiniani. — Kristina erkände sjelf, att hon bland
alla hufvudstäder ville häldst bo i Rom, emedan hon
der icke nödgades gifva vika för någon annan än för
påfven, åt hvilken äfven de^mägtigaste katolska
regea-ter lemnade företrädet. — Aret efter sin tronafsägelse
hade hon den tillfredsställelsen, att i likhet med en
regerande person uppvaktas af sändebud från ett och
annat hof. Men det skedde aldrig mer. Hon sjelf
deremot fortfor att af åtskilliga stundom nog ringa och
sjelftagna anledningar, än till det ena än till det andra
hofvet aflärda ombud, för hvilka hon fordrade samma,
stundom högre rang än för sändebuden från de
mägti-gaste regenter. Hon befallte Olivecrantz att i egenskap
af generalguvernör öfver hennes underhållsländer
begära excellenstittel samt rang och plats näst efter Svea
rikes rivd och öfver «dia andra ämbetsmän. Det tyckes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
