Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framgång i ungdomsåren skjutit så djupa rötter och så
stark växt, att den aldrig mer kunde hämmas,
Motgångar och förödmjukelser af alla slag kunde ej böja
eller tillrättavisa utan tjenade blott till att förbittra och
förhärda hennes stolla ande, så att den sluteligen förföll
till en löjlig sjelfdyrkan. Kristina var qvick, var
skarpsinnig, var i många fall klok och förståndig; men så
snart punkten af hennes egenkärlek vidrördes, var det
förbi med alla dessa hennes goda egenskaper.
Ofvannämnde svaghet medförde andra ganska
o-Iyckliga följder. Den hindrade nemligen Kristina från
allt umgänge med hennes likar, emedan dessa för egen
ära skull omöjligen kunde erkänna hennes öfverdrifna
anspråk. An olyckligare var, att ingen redligt sinnad
man stannade i hennes omgifning. En sådan kunde
nemligen omöjligt stillatigande åhöra, bifalla och
verkställa hennes besynnerliga, ofta ganska orimliga infall;
och motsägelser medförde genast onåd. Så blef
Kristinas hvardagliga umgänge mer och mer nedflyttadt
till personer icke blott af lägre rang och anseende,
utan äfven af sämre art, för det mesta till sådana, som
af svaghet eller lycksökeri smickrade hennes fåfänga
och bejakade hennes infall. Mer eller mindre
medvetslöst kände hon sjelf deras föraktlighet; men detta
bidrog endast att vid jemnförelsen öka hennes höga
tanke om sig sjelf; och att i tal och uppförande vänja
henne vid det sjelfsvåld, som menniskan stundom
tillåter sig, då hon ej bindes af aktningen för sin
omgifning. Detta sjelfsvåld visade sig mer och mer uti
åtbörder, .ord och uppförande; ingendera passande för
den höga plats, hon innehade, och det höga värde hon
satte på sin egen person. Ilon tillät andra och
stundom sig sjelf ett ganska oanständigt skämt och sökte
ett slags ära eller nöje deri att genom grofheter sätta
sitt sällskap i förlägenhet, och det utmärkande i
hennes infall var ofta mindre deras qvickhet än deras
påQu-genhet. Utan något band blef lynnet mer och mer
hejdlöst och uppbrusande vid minsta motgång eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
