Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lemnade staden åt Karl Gustaf, dock först efter ett
kraftfullt motstånd och med hedrande villkor; ty
hvar-ken han eller staden skilde sin sak från den olyckliga
Johan Kasimir. Sextio dagar efter gången öfver
gränsen intågade Karl Gustaf i Krakau, som nu, på en tid
af 365 år, icke sett någon fiende inom sina murar.
Sedan också denna Polens andra och äldsta
hufvud-stad sålunda var intagen, syntes äfven rikets och den
förra regeringens öde algjordt. Endast några få
försvarade ännu Johan Kasimirs sak. Hoparna deremot,
skyndade att genom snar undergifvenhet vinna nåd för den
af lyckan så underbart gynnade segraren. Polens enda
beständiga troppar voro quartianerna. De kallades så,
derföre, att när polackarna icke sjelfva ville skatta till
underhållet af en stående här, hade konung Sigismund
August för sådant ändamål anslagit en fjerdedel af de
kungliga taflelgodsen. Tropparna användes att försvara
gränserna mot kosacker och tartarer och ansågos som
de bästa och mest öfvade i Polen. 5,300 man af desse
quurtianer stodo under Koniecpolski ett stycke från
Krakau. Wittenberg uppmanade skrifleligen deras
anförare att öfvergå till Karl Gustaf, på det, såsom han
sade, polska folkets anseende, hvilket under Johan
Kasimirs olyckliga regering tämligen förfallit, måtte
under den förträfflige, tappre och lycklige Karl Gustaf
kunna återupphjelpas och komma till sin förra
blom-string. Quartianerna ingingo på förslaget och sökte
urskulda och försvara detta sitt steg. Vårt fädernesland,
skrefvo de, är ett tydligt bevis, huru föränderligt,
huru obeständigt menniskors väsende är; ty del har nu
kommit så långt, alt vi måste se oss om efter en
annan herre. Icke så, som skulle vår skyldiga trohet
och pligt vackla, hvilket vore tvärtemot polska folkets
gamla vana; ulan derföre, alt, emedan Johan Kasimir
öfvergifvit oss, så nödgas äfven vi öfvergifva honom,
o. s. v. Karl Gustaf svarade och berömde delta quai’
Fryxells Ber. XI.
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
