- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 12. Konung Karl den tionde Gustaf. Afd. 2 /
5

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

s

Kristen Scheel härmade man följande ord. Si Gu,
Iirocr lille! vi vil have Fred. Vil Kongen have Krig,
saa maa Han selv skaffe sig Venge *). Emellan
konung Fredrik och riksrådet Kristian Lindenau blef
trätan så häftig, att riksrådet fick först smaka käppen och
blef sedan förvisad hofvet, till ej ringa förnedring och
harm för dess ämbetsbröder **).

Vintern 1657 sammankallades uti Odensee en
riksdag, hvarest saken på fullt allvar framställdes till
öf-verläggning. Konungen och hans vänner samt ofrälse
stånden \oro ifriga för kriget; men flertalet af adeln
hyste helt andra tänkesätt. Detta parti framställde
öppet följande sina betänkligheter. Kriget vore orättvist
och sliulle också blifva olyeldigt; ty Dannemark vore
skuldsatt och fattigt, dess fästningar förfallna, dess
folk oöfvadt och sinsemellan oenigt. I stället för att
återvinna förlorade landskap, torde slutet blifva, att
kriget kommer midt in i gamla Dannemark, och det
till landets och folkets osägeliga skada. För
möjligheten af sådana olyckor borde man ej onödigtvis
utsätta sig o. s. v. Äfven Brandeuburg, Frankrike och
England bådo Dannemark akta sig från förhetsning;
men allt detta hjelpte ej mot den storm, som fattat
allmänna tänkesättet, såväl vid riksdagen som eljest i
landet. De gamla, varnande rådsherrarna blefvo
utskrattade såsom fega och förskräckta gubbar; och ju
häftigare och bittrare man utfor emot grannen i öster,
desto kraftigare ansågs man ådagalägga sin varma
fosterlandskärlek. Skomakare och skräddare i sina
verkstäder, ja sjelfva allmogen pålandet ropade efter krig***),
och ju okunnigare desto säkrare voro de på sin sak
och på Dannemarks seger, på Hallands och Bremens
återeröfrande o. s. v. Då man under sällskapliga sam-

*) S. st. Fo!. 175. Duréel till Per Brahe d. 9 April 1657.

*’) Brah. Fol. 173. Durécl till P. Brahe d. 22 Jan. 1637
och P. Chambers till d:o d. 5 Febr. 1657.

***) Brali. Fol. 173. P. Chambers till P. Brahe. Köpenb.
d. 6 Jan. 1657.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/12/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free