Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till dess rike. Detta råd ansågs redan då som
förrädiskt, och för efterverlden visar det sig som ett försök
att locka Fredrik till förtviflan och flykt och
derige-nom äfven i fångenskap; ty just i beräkning på en
sådan förhastad flykt hade Karl Gustaf till hans
uppsnappande utsatt åtskilliga vaktskepp i farvattnen både
till Norrge och Liibeck; de två orter, till hvilka man
trodde honom snarast taga kosan. Äfven några bland
det förskräckta danska hoffolket mente, att deras
konung borde för egen person och för sin omvårdnad
söka säkerhet genom att fly till Norrge. Nej, sade
Fredrik; den ädla fogeln försvarar vid fiendens ankomst
sill näste och dör häldre, än han i farans slund
öfvergifver de sina. Så vill också jag göra.
Samma tänkesätt yttrades af drottning Sofia Amalia,
och exemplet af deras och någras bland herrarna
beslutsamhet eldade till efterföljd. Utan att förlora ett
ögonblick vidtogos alla nödiga och verkställbara
åtger-der. Först att om möjligt vinna fred och förlikning;
riksråden Måns Högh och Kristen Scheel skickades i
sådan afsigt till Karl Gustaf. Sedan och derjemnte att
försvara sig; alla kring staden varande troppar
inkallades, så att besättningen genast ökades till 1200
krigare. Det beslöts, att man ur huset arbeta på vallarnas
iståndsättande och att, i händelse förlikning vägrades,
bränna förstäderna. Till Berlin aflärdades på stående
fot Ovve Juel att begära kurfurstens understöd.
Konrad van Eeuningen uppmanade till tappert motstånd,
försäkrade, att en holländsk flotta skulle snart komma
till hjelp, samt afreste sjelf redan samma dag till
Amsterdam för att personligen pådrifva fullbordandet af
detta sitt löfte.
Dagen derpå eller den 9 Aug. uppkallades
bor-gerskapet på slottet. Så snart de blilvit församlade,
frågade borgmästaren, hvad beslut de ämnade taga.
En garfvare var den, som först höjde sin stämma till
svar. Han sade: det vore stor skam, om vi
öfvergåf-ve vår konung och vår siad blott för svenskarnas hot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
