Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hemfärden anträddes genast, och dervid mötte inga
hinder. Redan i medlet af Juli kom han öfver
Pommern och Preussen till svenska lägret norr om
War-schau.
Dahlberg blef af Karl Gustaf ganska väl
emotta-gen och inom kort utnämnd till
generalqvartermästare-löjtnant, en post af ungefär majors rang, men ai
mycken vigt. Ifrån denna slund blef han oupphörligt
brukad, så i krigs- som underhandlingsväg, och alltid med
framgång och utmärkelse. Den sista lager, Karl Gustaf
skar inom Polen, bör fästas vid Dahlbergs namn. Det
var eröfringen af Rrzesc. Med manlig djerfhet och
fintlighet samt förklädd till en vanlig kapiten gick denne
med några svenska underhandlare in i staden, beredde
sig, dock under mycken fara, tillfälle att bese läget
och fästningsverken och återvände derpå till konungen.
Denne, som förutsåg danska fredsbrottet och ämnade
skynda åt den sidan, ville ej på belägringen af Rrzesc
spilla tid och manskap. Dahlberg försäkrade dock,
att eröfringen skulle gå för sig utan någon sådan
förlust, och han lyckades, ehuru med möda, att öfvertala
konungen till försöket. Staden låtsade göra motstånd
och en stormning kom i fråga. För en sådan händelse
ville Dahlberg skaffa sig än närmare kännedom af
läget. På eget bevåg tog han en trumpetare framför sig,
red mot staden liksom för att underhandla, och tog
dervid plats på en upphöjning, som lemnade utsigt
öfver fästningen och den utefter vallarna löpande floden.
Polackarna ropade och frågade, hvad han ville? och
lådo honom ej komma släden så nära. Dahlberg
sade, all han ville underhandla, red så ända upp på
den höga flodstranden och började att tala sill
polackarna om ett och annat, derunder obemärkt men noga
betraktande floden och förskansningarna. Polackarne
ropade, att han skulle rida sin väg, eljest ämnade de
gifva honom sällskap på återfärden. Dahlberg stod
ändå qvar och fortsatte sitt tal. Då befall te polska
ollicerarne sina soldater lägga an och skjuta den oför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
