- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 12. Konung Karl den tionde Gustaf. Afd. 2 /
158

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

der liggande pestsjuk, dess vånda, dess qvidan, dess
sista ord, sista suck. Oaktadt detta omgifvande elände,
oaktadt ej mindre än sju personer bodde i fiskarens
trånga koja, blef dock ingen enda bland dess
innevånare anstucken af smittan. Fiskaren och hans hustru,
sjelfva fromma, sade, alt det var för den fromme
främlingens skull, som Gud bevarade deras hus.
Dahlbergs första gåfva åt fiskaren räddade Dahlbergs lif. Nu,
trodde de, var det fiskarens barmhertighet emot
Dahlberg, som nedkallat Guds välsiguelse och skydd öfver
byddan. Det syntes dem alla en ömsesidig uppfyllelse
af Herrans ord: Salige äro de barmhertige, ly dem
skall ske barmhertighet! — Slutligen segrade
Dahlbergs af natur och sparad ungdom starka helsa.
Första gången han gick ut, förde fiskaren honom till
kyrkogården och visade der den likkista, han åt
Dahlberg beställt, och den plats, der han ämnat bland sina
fattiga fränder begrafva den främmande herrn. Råda
fröjdades, att sådant numera icke behöfdes, och
Dahlberg återvände snart till sin konung och till en framtid,
lysande af ära och namnkunnighet. Fiskaren
qvar-stannade i sin koja, med sin välgerning och sin
välsignelse ; äfven om ingen visste den ädles namn.
Men Dahlbergs tacksamhet har ej, och Sverges
tacksamhet får ej låta namnet Jakob Rosenkrants försvinna
i glömskans natt. Gerna omfattar häfdalecknaren
tillfället att bland krigets blodiga bragder framställa de
sällan sedda, än mera sällan för minnet upptecknade
dragen af hjerlats mildare dygder. Rland de ofta
förekommande lagerkransarna, med deras ånga af blod,
död och förstöring, är det ljuft att någongång finna
den älskeliga rosenkransen, med dess
vederqvickan-de doft af frid och välgörande, af tacksamhet och
kärlek.

Erik Dahlberg var en stark och storväxt man, af
vackert, ädelt och allvarligt utseende, med uttryck af
krigarens beslutsamhet, tänkarens djupsinnighet och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/12/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free