Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med i sista dödsstunden bevittnades af en bland de
borgare, som just för sammansvärjningens skull afrättades.
Ñu blef lian tagen i fängsligt förvar ocli en rättegång
börjades. För att undvika faran af motsägelser och
öf-verbevisning lade sig Ulfeld till sängs, låtsade hafva fått
slag och vara mållös, så att försvaret måste inför rätten
utföras af hans gemål, grefvinnan Eleonora, hvilken också
gjorde det med mycken qvickliet och behag. Så
fördröjdes rättegången. Karl Gustaf dog och
förmyndareregeringen ville eller kunde ej öfverbevisa Ulfeld, utan
beslöt gifva honom fri. Af misströstan och olålighet,
eller, som andra säga, narrad af sin svåger och fiende,
Hannibal Sehestedt, rymde likväl Ulfeld från Malmö just
några få dagar, innan han eljest hade fått underrättelsen
om sin formliga befrielse. Vägeu togs, eller måste
under flykten tagas till Köpenhamn. Här blef han
upptäckt, fängslad, strängt hállen och sluteligen nödsakad
att i de ödmjukaste ordalag erkänna sina förbrytelser
emot DannemarJi och dess konung; och all dessa brott
icke kunde ursäktas, ulan endast af kunglig nåd och
barmherlighet tillgifvas. Mot denna afbön, ny
trohetsed samt böter af all sin på Seland varande egendom
återtogs han till nåder. Med vanlig oro reste han
likväl snart och mot giivet löfte till Nederländerna,
började derifrån nya stämplingar mot sin konung och sitt
fädernesland, klagade, att det scdnare vore förtryckt af
den förra, och erböd sig att hjelpa kurfursten af
Bran-denburg till Dannemarks krona, emedan, sade Ulfeld,
delta land, som det tyckes, ändå måste hafva en
främmande beherrskarc o. s. v. Saken blef upptäckt och
Ulfeld dömd från lif, ära och gods. Hans kropp skulle
fyrskiftas och steglas, ett högt pris sattes på hufvudet, ett
af hans i Köpenhamn varande hus nedrefs och på den öde
platsen restes en pelare med inskrift: Förrädaren Corfits
Ulfeld till evig blygsel ocli vanära. Sålunda fogelfri och
hvarje stund fruktande att blifva förrådd, flydde Ulfeld
från den ena staden till den andra, vanligtvis under
förklädnad och namn af sina medföljande söners lärare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
