Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbittringen, ocli den 22 October föreföll ett häftigt
uppträde mellan adeln och rådet. Detta sednare, i
synnerhet De Ja Gardie och Gustaf Bonde, talade för
Herman Fleming och lör testamentets upprätthållande i
denna punkt; men riksdagsadeln var mot bada. Med hjelp
af Per Brahe dref ståndet sin vilja igenom och fick, som
förbemäldt är, rättighet att yttra sig öfver de föreslagna
nksämbetsmännen. Det skedde dagen derpå eller den 25
October, då adeln med 163 röster emot 25 förklarade
sig mot Herman Flemings antagande till
riksskattmåsta-re *). På de flesta omröstningssedlarna hade man ej nöjt
sig med att skrifva ett enkelt Nej! utan gjort åtskilliga
tillägg såsom Nej! Nej! Nej! eller Korsfäsl! eller
Borl med honom! Fräls oss ifrån ondo! o. s. v. De
andra stånden begärde veta orsaken till detta missnöje.
Adeln talte länge om herr Flemings sjuklighet m. m.
Ofrälsestånden ansågo detta skäl icke göra tillfyllest. Då
utbrast Rålamb: i korlhet sagdi: vi anse honom vara
lill sysslan helt och hållet oduglig. Ofrälsestånden, i
synnerhet prester och bönder, och främst af alla
Terse-rus, ville icke gifva efter. Då började adeln ropa, all,
om man framlrugade Herman Fleming, skulle de resa
hem och sålunda sönderbryta riksdagen. Rådet kom
i en svår belägenhet. De ville öfvertala Herman Fleming
ult godvilligt ge vika; men Sten Bjelke förklarade på
hans vägnar, att sådant icke kunde ske.
Borgerskapet hade aldrig varit Herman Fleming
ser-delcs tillgifvet. Det öfvergick snart till adelns parti.
Dem följde snart bönderna; och sist och trögast
preste-ståndet.
Saken blef sålunda afgjord och Fleming a( alla fyra
stånden öfvergilven. Rådet ville dock undvika den
våldsamma brytningen och skickade två sina medlemmar att
öfvertala Fleming till frivillig afsägelse. Denne svarade:
förhållandet är nu alhnänl kunnigt. Skall jag gå
borl, så måsle del ske genom laglig afsätlning. Jag
’) Jliddarhxsark. Riksdagsacta 1660.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
