Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oaktadt erhållna varningar och nyss förefallna
uppträden;— detta tillsammans retade sinnena ganska mycket.
Ständerna förklarade, att Bengt Skytte borde ur rådet
uteslutas. Många ville till och med, att han skulle
hållas i fangsligt lörvar; ty man fruktade hans stämplingar
så inom som utom landet; ryktet sade ock, att en
del af gardet var hemligen vunuen och i beredskap att
understödja något våldsamt orastörtningsförsök. I
denna nöd blef Bengt Skytte öfvergifven och förrådd af
hertigen. För att rädda sig sjelf och skjuta skulden på
cn annan, lät nu Adolf Johan inför rådet
tillkännagif-va, att Bengt Skytte hade i förväg känt och gillat Adolf
Johans i förra kapitlet omtalade ansökningar och
ålger-der. Så sluteligen fångad i sina egna snaror, kunde Bengt
Skytte ej längre komma undan. Han måste erkänna sitt
brott och bedja om nåd. Regeringens beslut innehöll,
alt Bengt Skytte aldrig mer får komma i rådet eller
erhålla något offentligt uppdrag. Dock lillåles honom
att som enskild stanna i rikel, så framt han
hädanefter håller sig slilla.
I början underkastade sig Bengt Skytte denna dom.
Men snart började han till rådet inlemna den ena
skriften efter den andra. Inom fem veckor hafva vi räknat
sju sådana, alla med fram och tillbakavacklande innehåll.
Han begärde än nåd och tjenstledighel; än laglig
undersökning och dom; än att tillåtas åler inträda i rådet;
än att åtminstone få behålla sysslan i Wissmar o. s. v.
Rådets svar blef alltid elt och detsamma, nemligen, om
han ej nöjdes med det fällda utslaget, ägde han,
liksom hvarje annan svensk undersålare, full rättighet
att begära laga ransakning och dom. Denna
anvisning blef dock aldrig af Bengt Skytte begagnad.
Deremot anhöll han om pass att resa utrikes. Han fick ett
sådant; men i mer kalla ordalag än vanligt.
Bland ständerna var allmänna tänkesättet sådant,
att många tyckte, det såväl Bengt Skytte som Adolf
Johan blifvit behandlade med större mildhet än som
vederborde. En och annan sade knotande, att De la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
