Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följde och räknade han under gunstlingstiden hvarje
äfven det minsta tecken af Kristiuas nåd eller onåd *).
De la Gardies politiska vältalighet hade också ett
annat fel. Den var visserligen lätt, lysande, utförlig,
nästan uttömmande; men esomoftast ledde den icke till
något visst mal. När en sak föreföll, framställde De la
Gardie ofta alla dess sidor så omständligt, så lifligt, alt
han sjelf icke förmådde fästa sig vid någon. Detta
förhållande, vare sig alt det grundades på likgilllighet eller
obeslutsamhet, blef dock i alla händelser ganska
oför-delagligt för honom i egenskap af ledande statsman, och
lemnade ofta segren åt hans mindre utmärkta, men mer
bestämda motståndare. Detta vankelmod gör honom också
för häfdatecknaren ytterst svår att uppfatta; ty han
talade ena stunden för en åsigt och andra slundeu för en
alldeles motsalt; och båda gångerna med öfvertygelsens
värma och kraft i utförandet, så att man understundom
svårligen kan gissa, hvilkendera meningen i sjelfva verket
varit hans egen.
Serdeles märkvärdigt var ofta nog hans uppförande,
när någon af rådsherrarna föreslog oskäliga
löneförhöjningar, olagliga gåfvor och förläningar m. m. I början
utfor då De la Gardie häftigt deremot och talade för
rättvisa och sparsamhet. Men, när motparten enträget
vidhöll sitt påstående och började utförligt beskrifva den
sökandes behof och jemmerfulla nöd, eller dess stora
för-tjenster, eller ock åberopade likartade förut beviljade
gåfvor; eller till och med endast var envis och förorsakade
trätor och obehag; då mattades De la Gardies motstånd
mer och mer. Var det ömhetens deltagande för nöden,
eller svaghetens oförmåga att säga nej, eller behofvet af
ömsesidigt öfverseende för egna, dylika anspråk?
Troligen verkade alla tre skälen, och De la Gardie slutade
ofta med att ifrigt förorda, hvad han i böljan lika ifrigt
motsagt **J.
*) Se i synnerhet De la Gardies bref till Karl Gustaf åren
1646 till 16.13, i Riksark. Href till Karl Gustaf.
*’) Se flere exempel i Räctsprol. 1660—1672.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
